Första gången

112 2 0
                                    

Jag vakna och jag kom på att jag fyller 17 år.
Jag fixa mig i ordning och gick ner från trapporna, jag tog på mig mina ytterkläder och gick ut! Idag så tog jag bussen till skolan därför att jag är väldigt trött. Jag pallar inte att gå liksom.

När jag gick av så såg jag honom, min framtida pojkvän. Han hade många tatueringar och en näs piercing. Han hade klarblåa ögon och har fräknar. Hans hår var mörkblond och hans leende och smilgropar var så energifyllt och gulligt. Han var så himla snygg och utseende mässigt var han en 11/10. Liksom mer än snygg. Jag har inte sett någon så himla fin. Liksom allt man skulle vilja vara med, han.
Jag kunde liksom se en framtid mellan oss. Att ha en stor villa med 4 barn, och se på när han hämtar barnen från förskolan osv. Asså mitt hjärta bara smältes.

När jag gick förbi han så fick jag den värsta blicken. Det kändes som att det pågick i flera minuter när det pågick i bara 7 sekunder. Jag smälter. Han kolla på mig och bet i läppen, det kändes som en slowmotion hans saftiga läppar som krymptes när han bet i sig var så tillfredsställande att titta på. Han kollade på mig nerifrån upp, jag lever i ett slowmo värld. Jag bara tyckte att han var så snygg och såklart skulle jag vilja lära känna honom.

Jag gick till mitt skåp för att ta av mig min jacka jag plocka fram min mobil och smsa min vän som bor i en helt annan stad.

- Hej Asya, idag är det min första skoldag efter sommarlovet och jag är redan kär, ring mig kl 16:00.

Jag la min mobil i min jackficka och tog fram mina böcker för kemi. Ämnet jag inte tycker särskilt om. Klockan ringde och när jag vände mig om för att gå till klassrummet så stod han där, han var bakom mig hela tiden jag var vid mitt skåp, lite läskigt men ändå blev jag helt kär i honom och han sa:

- Hej jag kunde inte att undvika dig av din skönhet, vad heter du? Medans han biter sin underläpp
- Hej tack, jag heter Hazel du då?
- Jag heter Raymond, ska vi lära känna oss efter skolan?
- Ja visst! Vart?
- Det får vi se, finis sa han och blinka med ett öga. Jag log. Jag kände fjärilarna i magen, bästa känslan men ändå lite obehagligt men det gjorde mig att gilla honom ännu mera.

Jag gick till toan för att borsta mitt hår därför att det är lite fluffigt, efter det gick jag ut till min lektion. När jag gick in så sa läraren:
Hazel varför är du 5 min sen, inget annat är viktigare än en skolstart.
Jag sa: förlåt för att jag kom sen jag var bara på toan.
Han sa även att jag skulle sitta bredvid Raymond! Min framtida pojkvän, man. Jag mår bara så himla bra, känslan fick mig att bli lite chockad det var länge sen jag kände mig så.
Jag gick längst bak och satt bredvid Raymond.
Han sa:

- Antar att vi är menade
- Vad menar du?
- Vi är liksom meant to be together.
- Jaha oj.. heh sa jag medan jag smältes i hans drömlika ögon. Jag kunde kolla på han hela dagen. 24/7
- Gillar du utsikten
- Va? Vad sa du? Sa jag och var helt vilsen.
- Gillar du utsikten, sa jag.
- Ärlighet varar längre så eh ja, du är fin.
- Du ser inte ut så illa heller.
- Ska du säga!
- Jag menade att du är fin också.
- Jaha, tack antar jag.
- Så vart vill du mötas?
- Ditt ställe?
- Ok perfa.

Skoldagen gick bra och jag såg Raymond där ute med sin bil och väntade på mig! Jag gick ut till Raymond. Jag öppna dörren och bilen var så snygg och modern! Jag sa:

- Hej, din bil är fett fin!
- Hej, hoppa in i bilen då, jag kan köra dig hem senare! Sa han. Men jag blev lite osäker, tänk om det är en peddo för engångs ligg eller någon allmänt kriminell? Nej men chilla Hazel, lita på din magkänsla.
- Ok, men bor du nära här?
- Ja det är bara bakom macken!
- Ok då.

Waiting you at home (swe)Onde histórias criam vida. Descubra agora