Troublemaker (swedish)( The Fooo Fanfiction)

Kapitel 38

Hon kryper ner mellan mig och Oscar i sängen.

Hennes ögon fylls av tårar.

-Den lille pojken.. Så söt och rar. Omar Rudberg.. Mamma Upprepar meningarna hela tiden.

Hon reser sig upp och går ut ur rummet.

Jag och Oscar ligger länge i sängen och bara gråter.

-Varför ska allt vara så orättvist? Viskar jag.

-Jag vet inte vännen. Svarar Oscar tyst och pussar mig försiktigt på huvudet.

Han lägger sina varma armar runt mig.

I Oscars armar känner jag mig trygg. Säker från allt skit som händer runt omkring

*******************************

Hur ska man göra? Ska man ligga på tågspåret och vänta på tåget? Eller hoppa när det kommer?

Jag vet inte.

Jag bestämmer mig för att lägga mig på tågspåret.

Jag går en bit längre bort från perrongen så att ingen ska hjälpa mig.

Emelie kommer ju aldrig älskar mig.

Emelie älskar ju Omar. Det lilla svinet.

Stal min tjej mitt framför näsan på mig.

Jag lägger mig Sakta ner på det iskalla tågspåret.

-FELIX! Ropar en bekant röst.

Jag tittar bort mot hållet som ropet kom ifrån.

Lite längre bort på tågspåret ligger en person till...

Ogge.

-VAD FAN GÖR DU HÄR? Ropar jag

-IF YOU JUMP I JUMP! REMEMBER? Får jag som svar.

Jag hör och ser hur tåget kommer.

Jag reser mig blixtsnabbt upp och börjar springa på tågspåret mot Ogge.

-Ogge. Res dig upp! Du får inte dö. Du har ingen anledning. Säger jag med oro på rösten

-Jo jag har en anledning. Att min bästa polare försöker ta livet av sig själv. Fick jag som svar.

Jag hör hur tåget kommer närmre och närmre.

-OGGE! LYSSNA PÅ MIG! JAG ÅNGRAR MIG! JAG VILL INTE DÖ LÄNGRE. INTE OM DU DÖR OCKSÅ. DU SKA LEVA LIVET. FLYTTA HEMMIFRÅN, SKAFFA FAMILJ! Snälla Ogge! Ropar jag anfått.

-DET SKA DU OCKSÅ! Ropar han och kniper igen ögonen.

Tåget kommer närmre och närmre.

Jag ser hur tåget är precis vid mig och...

Jag känner hur någon tar tag i mig och sliter upp mig från spåret.

När jag väl landat uppe på perrongen igen står inte bara jag och Ogge där.

Utan också Emelie, Oscar och Becka.

Becka står och håller Ogge i handen. De står och stirrar på varann ett tag sedan slänger Becka sig hans famn.

Jag står öga mot öga med Emelie.

Mitt livs kärlek.

Orsaken till att jag försökte ta livet av mig.

Orsaken till alla skratt och leenden som kommit från mig.

Hon håller i mina händer och jag blir helt varm inuti.

-Felix, varför? Börjar hon försiktigt

-Hur visste du att jag var här? Är mitt dumma svar.

-Jag... Letade efter Omar. Han hade satt en lapp i trädet utanför mitt rum att han skulle dö... Fortsätter hon och sänker blicken.

-Det var jag som satte dit lappen... Mumlar jag.

-Var det du som bröt dig in i mitt rum och stökade till då också? Fortsätter hon.

-Nej... Jag satte bara dit lappen.. Säger jag och tittar henne i ögonen.

-Men om det var du som satte dit lappen... Vart är då Omar?! Säger hon oroligt..

-Ja-Jag vet inte.. Säger jag tyst

__________________________

Hej hallå!

Där har ni kapitel 38! Jag blev rätt nöjd..

Någon som tycker att jag ska skriva en Till novell efter denna? Skriv då ja! I kommentarerna!😘

Jaja.

❎🅾❎🅾 Tilde.