Troublemaker (swedish)( The Fooo Fanfiction)

Kapitel 20

-EMELIE! Du kommer ihåg mig! Ropade han

-Klart jag gör! Du är min bästa vän! Ropade jag tillbaka

Han gick fram till sängen och gav mig en bamsekram.

Jag kände verkligen hur ont det gjorde i min kropp när den nuddade hans. Men gud vad jag har saknat hans varma och gosiga bamsekramar.

************************************

[MORGONEN EFTER]

Jag vaknade av ett vitt ljus som bländade mina ögon.

Några läkare med blåa rockar och munskydd stod lutade över mig.

De hade en mycket stark lampa som de riktade rakt i mitt ansikte.

-Stetoskop! Ropade en av läkarna.

En Annan läkare gav den första ett stetoskop.

Han tog tag i stetoskopet och lyssnade på mitt hjärta.

-Normalt hjärtslag, normalt blodtryck sa läkaren snabbt till en annan läkare som stod i ett hörn vid en dator.

-Vad händer? Flammade jag

Sjuksköterskan Carina tog tag i min hand.

-Du ska in på röntken. De vill bara se så att du inte har fått en hjärnblödning eller något! Sa hon och log ett litet smalt leende

Britsen jag låg på började röra sig framåt och in i ett litet rum.

Som påminde lite av ett solarium.

Den vita lampan i taket lyste starkt och det tog inte lång tid innan jag fick åka ut från röntkenrummet.

När jag kom ut stod Carina där.

-Allt såg normalt ut och får åka hem i eftermiddag! Sa hon glatt.

Jag reste mig hastigt upp på britsen.

-FÅR JAG ÅKA HEM?? Skrek jag

-Ja det får du! Sa Carina lika glatt som innan.

-Men först, kan jag inte få något att äta? Jag har inte ätit på 2 veckor! Skrattade jag och tittade ner på min tomma mage.

Just i samma sekund kom där in två sjuksköterskor med en vagn med en massa mat på.

-När man talar om trollen! Skrattade Carina och tog vagnen.

Jag åt och åt tills jag knappt kunde röra mig.

Allt var som vanligt med min kropp förutom att min vänstra arm är bruten.

[PÅ EFTERMIDDAGEN]

Jag reste mig upp och gick fram till stolen där min väska låg.

Jag gick ut i korridoren.

I en av fåtöljerna satt en person. Omar.

-EMELE! Ropade han, reste sig snabbt upp och sprang mot mig. Han gav mig en stor bamsekram.

-Omar! Ropade jag och lade hakan mot hans axel när vi kramades.

-Hur länge har du suttit här? Frågade jag och fnittrade lite.

Gud vad jag har saknar honom.

-Sen igår när vi var och hälsade på dig.

-Har du suttit här i över ett dygn?

-Ja, det kan man väl säga. Fast det var ju värt det.

Omar gav mig en till bamsekram.

Över Omar axel kunde jag se någon längre ner i korridoren som kom mot oss.

Personen kom närmre och närmre och tillslut såg jag vem det var.

Felix.

Han hade med sig en bukett blommor av olika slag.

-HRRMM! Felix harklade sig och jag och Omar avslutade kramen.

-jag hörde att du fick lämna sjukhuset idag! Sa Felix och blinkade flörtigt med ena ögat mot mig.

Han räckte fram buketten med blommorna och jag tog emot dem med ett leende på läpparna.

-Tack! Sa jag och kramade om Felix.

Omar stod bara där.

Jag tog tag i hans hand och flätade ihop våra fingrar.

Jag såg hur han rodnade lite, men det man så tydligast var att han var glad över att jag var vid liv.

Jag släppte hans hand och ställde mig mittemot honom.

-Omar, jag älskar dig! Tack så mycket för att du varit här när jag har legat på sjukhus. Sa jag och pussade honom lite lätt på kinden.

Han log brett och tog tag i min hand.

Jag lade försiktigt ner blommorna i väskan och greppade tag om Felix hand i den andra handen.

Så nu gick jag genom ett stort sjukhus med Felix i ena handen och Omar i andra.

Handen som jag höll Felix i var iochförsig bruten men om man försöker så går allt.

Vi fick ut mot busshållplatsen som låg precis utanför sjukhusreceptionen.

Det tog bara 3 minuter innan bussen kom.

Vi steg på och åkte hemåt.

Felix hoppade av en hållplats innan mig och Omar.

Jag kom på att Omar bodde ju egentligen i Göteborg och hade ingenstans och Bo.

Mamma skulle nog inte ha något emot att jag hade kompisar hemma.

Jag och Omar hoppade av på samma station.

Han följde mig hela vägen till dörren.

-Var ska du bo nu när du är i Stockholm? Frågade jag

-Jag tänkte gå över till Ogge. Svarade han lite tyst

-Du kan ju faktiskt få sova över hos oss! Sa jag

-Men... Sa han snabbt

-Mamma har nog inget emot att jag har kompisar hemma på övernattning.. Sa jag och log lite smått

-Visst! sa han och jag öppnade dörren och vi båda klev in i hallen.

-EMELIE! Skrek Oscar, Mamma och Kristina när jag kommit innanför dörren.

Alla gick fram till mig och kramade om mig.

-Hej Omar! Sa mamma och Oscar samtidigt.

-Mamma är det okej om Omar sover över här inatt? Sa jag och gjorde ett "Puppy face" mot mamma.

-Jadå! Det är klart! Sa mamma och log mot Omar.

Jag, Omar och Oscar sprang upp på mitt rum och började ta fram madrasser, kudde och täcke.

Allt går ju snabbare om man är tre.

Oscar och Omar hjälptes åt att lyfta in Oscars madrass och täcke så tog jag hans kudde.

Oscar ville också vara med och lika och prata hela natten och se på en massa filmer.

=============•==========

20 KAPITEL!!!!👊😱😱😂

Jag lovade ju faktiskt att jag skulle ha ett ganska långt kapitel nu så här har ni det!

Tack för allt! Puss och kram!

❎🅾❎🅾 Elvira.