Snapes Dotter 1 - En Ovanlig Sommar

Kapitel 5

"Kom nu, Eualia! Vi har inte tid att slöa!", ropar pappa. Vi har precis kommit till Diagongränden och pappa vill att vi ska gå till Madam Malkins klädbutik och köpa en ny mantel till sig själv. Jag vill hellre gå till Den läckande kitteln och leta efter Harry. Jag tror att han brukar vara här den sista veckan på lovet.

"Men jag vill inte gå dit, pappa! Jag vill leta efter Harry!", säger jag surt. Pappa stannar och vänder sig mot mig.

"Du pratar inte om honom!", ryter pappa argt och går fram till mig så att han står och kollar ner på mig. Jag ryser till.

"Men..."

"Tyst! Följ med mig till Madam Malkins eller så får du aldrig träffa Potter alls!", nästan skriker pappa, jag rycker bakåt när han tar tag i min resemantel. 

"Okej! Förlåt, pappa...", suckar jag och pappa släpper mig. Ibland är han riktigt otäck. Jag följer motvilligt med honom till butiken där han, som vanligt, stannar hur länge som helst.

Efter det får jag äntligen gå till Den läckande kitteln för pappa ska gå och göra några "hemliga" ärenden som inte jag fick vara med på. 

"Hejdå, pappa!", säger jag och vinkar lite halvhjärtat. Pappa nickar och vänder sig bort ifrån mig och går. Jag suckar och går långsamt in till Den läckande kitteln, köper en honungsöl  och sätter mig vid ett tomt bord.

"Eualia?", säger någon bakom mig. Jag vänder mig snabbt om.

"Ron!", utbrister jag och kramar min rödhåriga vän, "Slå dig ner, här."

"Tack!", säger Ron och sätter sig bredvid mig.

"Är du här själv?", frågar jag och kollar runt.

"Nädå, resten av familjen sitter där borta. Harry och Hermione är också här!"

"Får jag träffa de?", frågar jag.

"Alltså... Harry mötte Malfoy nyss..."

"Åh! Vad hände?", frågar jag men får inget svar, "De bråkade eller hur? Ron!"

"Mm, Harry har svårt med att ni, du vet, är ihop och så..."

"Jag förstår.", suckar jag.

Jag och Ron fortsätter prata ett tag, men sen kommer pappa och drar med mig ut. Jag vinkar till familjen Weasley innan dörren stängs.

"Unge herr Malfoy står där borta, han ville prata med dig, Eualia. Är ni.. är ni ett par?", säger pappa och jag hör en aning rädsla i rösten. Jag har aldrig varit kär förr.

"Ja, kul va?", säger jag och skyndar bort till Draco som pussar mig. Pappa står med öppen mun och stirrar på oss, jag skrattar och drar med mig Draco bort från våra knäppa pappor.