Det stod inte om mig i tidningen, fast det visste jag så klart om att jag inte borde förvänta mig. Man får inte publicera sådant i allmänheten ifall det kan tolkas som uppmuntrande.
Men ändå känns det så tomt, som om min bortgång inte hade någon ynka påverkan alls i världen.
Jag var alltid den killen, du vet..
Den killen som alla visste vem det var, som alla hade haft en crush på någon gång under skolgången,
som alla trodde mådde bra.
Inte för att jag någonsin påpekat det men mera för att jag alltid gav dem signalerna, att jag hade det bra och trivdes.
Bara ett få par visste hur mycket sorgen faktiskt hade hunnit sprida sig genom min kropp under alla år.
Att jag bara ville försvinna.
Men ingen visste det mörka, att jag ville det så mycket att jag bestämt mig, jag skulle försvinna, ut ur tomma intet.
Nej, jag rymde inte. Nej, det var inte så. Jag dog, typ. Jo, jag lovar. Jag fejkade min egna död. Att jag är självisk?
Vadå?
Har du aldrig undrat hur folk skulle reagera om du dog? Skulle det hållas ett stort tal på skolavslutningen? Skulle ditt skåp vara fullt av blommor?
Hur mycket sörjer folk för dig? Vilka älskar verkligen? Och vilka hatar?
Och ja, en till sak. Jag låtsades inte bara dö, utan jag blev även mördad. Av min egna hand.
//
Kommentera vad du tycker och ta kontakt med mig om du vill veta lite mer vad jag tänker om berättelsen.
YOU ARE READING
Book ideas
RandomHar du svårt att få en riktigt bra idé till din framtida bok? Ett snabbt förslag bara, om jag kommer med idén så skriver du hela historien? Jag kan även skriva en "baksida" om man så önskar. Denna bok gör jag i syfte för att jag kommer med en massa...
