När man förändras

Jag kollade på honom som att jag hade sett ett spöke. Jag var helt chockad. Hans föräldrar är här om 10 min och jag har bara den här tras klänningen som jag hade igår. aja den får väll duga. som tur är hade jag smink i min handväska så då kunde jag fixa mig lite iallafall. Jag är så nervös att träffa Amirs föräldrar. hur är dem? hur ska jag vara?

- Okej, sa jag med en stammande röst.

Amir kramade om mig och pussade mig på pannan. jag kände mig så trygg när han kramar mig så där. plötsligt plingade det på dörren. Amir sprang mot dörren och öppnade. Hans föräldrar kom in genom dörren. Jag gick snabbt mot dörren och gav dem en stor kram:

-hej jag heter Melina, sa jag med ett sött leende.

-jaha hejsan sa båda med ett leende.

- du sa aldrig att du hade en flickvän, dem sneglade på mig och viskade i mitt öra: Han tar inte med någon tjej alls hit.

Jag blev väldigt glad när jag hörde det.

-så vi hade tänkt att åka till en resturang om du vill kan du följa med oss.

-ja gärna sa jag.

Vi kan skjutsa dig om du vill hämta något hemma.

Jag nickade och tackade. Vi gick mot deras garage. Fast den här gången gick vi till en annan garage. Garage dörren öppnades och där stod en guld färgad ferrari med gula glödande lampor under bilen. jag stirrade och nästan dreglade eftersom den var så fin.

-herregud vad snygg, sa jag med en öppen mun.

-tack så mycket, så gå in i bilen så åker vi till dig.

Jag kollade på Amir och han nickade mot mig. vi gick in i bilen och körde iväg till mig. När vi väl var framme så gick mamma ut och tittade förvånat på bilen. jag sa till dem att stiga in i huset och dricka en kopp te, pappa pratade med dem så länge. medans jag fick förklara allt till mamma.

-mamma killen där inne heter Amir och han är min pojkvän.

-varför har du inte sagt något? jag trode vi berättade allt för varandra, sa mamma med ett suck.

-mamma jag berättar allt för dig men jag visste inte att jag var i ett seriöst förhållande.

Mamma tittade på mig och sa:

-du kunde iallafall förvanat mig att dem skulle komma. då kunde jag ha städat lite bättre, sa hon med ett leende.

Vi skrattade och sen gick jag upp till mitt rum och bytte om snabbt till en ljusblå lång klänning, ett par silvriga klackar och silver örhängen. Mitt smink bestod av mascara ögonbrynspenna, lite fondation och ljusrosa läppstift. jag gick ner för trapporna och alla kollade mot mig. speciellt Amir. vi gick ut mot bilen och åkte iväg mot resturangen. vi åkte till en lyxig resturang.

-jag måste gå och pudra näsan, sa jag. Jag började gå mot toaletten sen kände jag att någon tog tag runt min arm, jag vände mi om och där stod Markus.

-hej sa han.

-vad är det du vill Markus?!

-vad vacker du är.

-sluta Markus vad är det du vill mig?

-jag vill att vi blir tillsammans igen! jag tycker om dig ju! skrek han.

-släpp mig!

-vi ska bli tillsammans! han tog tag i mig och försökte kyssa mig.

-släpp mig markus!!!

-Släpp henne! skrek Amir.

Markus vände sig om och såg Amir. han blev lite skraj för Amir var dubbelt så stor som Markus.

-vem är du?! Sa Markus.

-jag är hennes kille! så släpp henne nu innan jag slår sönder dig!

-du mina föräldrar känner en av cheferna här så du borde ta det lungt! sa markus.

-jaha vad kul för dig då, mina föräldrar äger resturangen okej! så släpp henne nu! Skrek Amir.

Markus vägrade släppa mig så Amir slog honom i ansiktet. Markus ramla ner mot marken. Markus föräldrar sprang mot markus och hjälpte honom upp.

-du borde skämmas, jag ska ropa på cheferna och se till att du blir portad från denna resturang skrek markus mamma.

Amirs föräldrar sprang dit.

-vad är det som pågår? frågade Amirs mamma.

-din son slog min son. jag ska se till att ni blir portade!

Markus mamma ropade på en av cheferna. dem sprang dit och markus mamma sa:

-dem här personerna slog min son och jag vill att ni portar dessa människor!

- Damen det kan vi inte göra. sa chefen.

-och varför inte det?! Frågade markus mamma.

-för att ''dessa människor'' äger resturangen! jag vill att ni går här ifrån nu! skrek chefen.

Markus mamma tittade chockat på Amir och hans familj och sen gick hon skamsen ut ur resturangen.

Folk satt och kollade på oss men efter några sekunder var dem konsentrerade på sin mat igen.

-hur är det gumman? frågade Amirs mamma väödigt snällt.

-bra tack vare din son. om han inte skulle ha räddat mig skulle jag nog blivit...

Jag kollade ner mot marken.

-ååh lilla gumman, ska vi äta något eller vill du gå hem?

-jag vill gärna äta något med er.

Vi började gå mot ett bord som hade havs utsikt. Det var ett bord bara för Amir och hans familj. Det var ett bord gjort av glas. vi satte oss ner och vi beställde mat. Jag beställde fin lax.

Vi hade ätit klart och det var dags att börja gå. jag var så lycklig att vara med Amir. Jag tror att han är den rätta. jag ledde.

-vad tänker du på? frågade Amir med ett leende.

-inget, sa jag med ett leende.

Vi började gå mot bilen och där stod massor av folk och tog bild med den.

-Det är alltid så här det händer när vi lämnar bilen bara en liten stund, sa Amirs mamma som heter Lydia.

Vi skrattade lite och vakterna gick och flyttade på folk så att vi kunde gå in i bilen.

-ska vi skjutsa dig hem eller vill u sova hemma hos oss? frågade Lydia.

Amirs pappa kollade med ett leende. han säger inte så mycket.

- jag måste gå hem, jag har lite grejer och göra. men jag skulle gärna ha viljat följa med. sa jag med ett leende.

-jaha okej, då skjutsar vi hem dig, sa Amirs pappa.

Vi började åka hem till mig. vi stannade vid mitt hus och jag kramade o sa hejdå. Amir följde med mig till dörren jag gav honom en snabb kyss så att inte hans föräldrar skulle se.

- vi måste ses en dag innan skolan börjar för dig snälla, sa Amir med gulligaste ögonen.

-ja älskling, det ska vi också.

Han pussade mig på pannan och gick bort mot bilen. jag vinkade och sen gick jag in i huset. jag liksom flög upp för trapporna utan att höra att mina föräldrar ropade på mig. jag var verkligen kär....