Seriöst är det du justin ?

Kapitel 2

{Olivias Perspektiv}

"Öhm... Eh.." började Chaz samtidigt som han kliade sig bakom örat. Han var rätt söt.. Särskillt när han var nervös.

"Vad?" frågade jag lugnt och kollade på honom. Han väntade ett tag med att prata.

"Nej men, jag vet inte så mycket om dig" sa han sedan kvickt. Jag log.

"Det finns inte så speciellt mycket att veta.." sa jag.

"Men.." jag kollade frågande på honom. "Men är du någon slags killmagnet? Jag såg några killar kolla på dig på fly.." jag avbröt honom genom att börja skratta.

"Killmagnet menar du det? Inte som jag vet om iallafall. Jag har otroligt svårt att bli kär, men om det händer, blir jag otroligt kär. Så vad säger du själv? Är du en tjejmagnet?" frågade hon.

"Sen min kompis gick och blev känd har det väl kommit ett antal tjejer till mig." började han.

"Din kompis? Vilken? Ryan?" frågade jag och rynkade pannan.

"Nej" han började skratta. "Justin" sa han kort. Jag kände hur namnet brändes i öronen.

"Vad är det?" frågade Chaz oroat.

"Vadå?" frågade jag snabbt.

"Ditt ansiktutryck var.. konstigt" svarade Chaz. Jag skakade på huvudet.

"Men berätta inte då" sa Chaz och spärrade upp ögonen.

"Jag tänker inte heller" sa jag och skrattade. Chaz tittade surt tillbaka på mig. Men började sedan skratta igen. Chaz mobil började ringa. Han svarade snabbt. Han nickade och svarade "Ja".

"Vi ska äta nu" sa han. Jag nickade. Jag tog tag i hans arm och började gå åt det hållet jag trodde var rätt. Fast ja, vi skulle gå den andra vägen. Chaz skrattade åt mig när jag låtsades bli sur över att han retade mig för att inte hitta vägen.

När vi kom tillbaka till huset, var allt redan framdukat på bordet. Jag tog den maten jag ville ha och Chaz stirrade på mig.

"Äter du så mycket? Du är ju tjej, och pinnsmal!" utbrast han tillslut

"Jag kan vara hungirg ganska ofta! Jag äter som en tonårskille" sa jag och log malligt.

"Så du menar att alla killar äter mycket?" frågade han

"Ja, och ni äter som grisar också, smuts överallt efter ni ätit" sa jag och nickade lite besviket åt honom. Han fnös. Fast det kom ändå upp ett leende.

{Chaz Perspektiv}

När vi ätit klart tackade Olivia för maten och sprang uppför trappan.

"Eyyy, vart ska du?" skrek jag uppför trappan.

"Sova!" skrek hon tillbaka.

"Va? Klockan är halv sju" sa jag och stannade upp.

"Tidsklinnaden, jag är dötrött!" skrek hon tillbaka. "Kan du hjälpa mig att bädda sängen?" frågade hon sedan.

"Jag kommer!" skrek jag och hämtade några lakan och kuddar. När jag kom upp till henne stod hon bara i underkläder.

"Förlåt" sa jag och vände mig om. Nej gud vad pinsamt första dagen och jag skämmer ut mig själv för henne. Hon kanske tror att jag är värsta pervot nu.

"Det är lugnt, vi ska ju trotsallt bo tillsammans ett tag nu, du får vänja dig" sa hon. "Vänd dig om det är ingen fara". Jag vände mig långsamt om. Jag granskade hennes kropp, jag kunde inte låta bli. Hon drog fort på dig ett nattlinne och jag blev illröd i ansiktet.

"Chaz, jag var inte naken eller något? Du har väl sett tjejer i bikini förrut?" sa hon. Jag nickade. Olivia var tiktigt speciell. Hon var riktigt cool och rolig, inte alls som alla andra tjejer jag träffat. Om jag sett en annan tjej med endast underkläder på sig skulle de ha flippat ur och skrikit på mig. Men Olivia var helt lugn.

"Jag tror det här kommer bli ett roligt år" sa jag lugnt till henne när hon bäddad klart.

"Det är klart" sa hon och gick fram till mig. "Du är jätterolig och vara med.. Hittills" sa hon och kramade om mig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men på något automatiskt sätt höll jag om henne. Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag avslutade hela kramen med en snabb puss på hennes kind. När hon tillslut kollade upp på mig, kunde jag inte undgå att bli röd över hela ansiktet. Hon började fnissa. Som hon gjort den mesta av delen som hon varit här på.

"Det var inte meningen, jag skulle inte ha"

"Det gör inget" avbröt hon mig och log. "Du kommer ju få stå ut med mig i ett helt år så" sa hon och skrattade lite åt sig själv.

"Jag tror det inte kommer bli så mycket problem med att stå ut med dig" sa jag tyst. Fast såklart hörde hon. Hon log stort.

"Du är inte heller så svår att stå ut med"

"Hittills!" sa båda två samtidigt.

"Jag måste nog gå och lägga mig nu, jag håller på att svimma av trötthet!" sa hon och hängde med nacken.

"Gå och sov du" sa jag och nickade åt sängen som stod en bit från min.

Hon slängde sig i sängen. Och somnade på en gång.

------

Hoppas ni gillar de xx

3 läsare jippi, inte lika succé som don't let me go