Instagram & Snapchat|| M.G {AVSLUTAD}

23. Novas perspektiv

Trappstegen knakade för varje steg vi gick upp. Framför mig gick min största kärleks tvillingbror. Vad håller jag på med? Vad gör jag gör egentligen? Borde jag dra? Nej det är försent.

Han öppnade dörrhandtaget och klev in i hans rum. Det luktade inte som i Marcus rum, det var inte lika varmt som i Marcus rum. Och inte lika tryggt.

Martinus satte sig i sin säng och jag följde försiktigt efter. Han vände sig mot mig och kollade djupt in i mina ögon.

"Okej Nova. Ja, Marcus kysste klara och ja, han skrev att han saknar henne och ville kyssa henne osv" hela min värd stannade, jag hade hoppats på att han hade sagt att allting va fake, att det var något galet fan som ville förstöra men nej. Han hade verkligen gjort detta.

"Klara är jävligt manipulativ och kan lura vem hon vill, känner du Marcus rätt så vet du att han går på allting och jag vet att han inte skulle gjort detta mot dig ifall klara inte styrde honom så som hon gör. Jag har snackat med honom och försökt få han att förstå vad han har gjort. Jag vet att han älskar dig och du betyder allt för honom. Den enda som kan få honom till sig själv igen är du." Orden som Martinus precis sagt fick flera tårar att rinna mer för mina kinder.

Mina ögon mötte Martinus, hans bruna rådjurs ögon. Det var nästan som att se in i Marcus men ändå inte , den känslan som finns inuti mig så fort jag ser på Marcus finns inte där.
Hans ögon flackade mellan mina ögon och läppar, han lutade sig försiktigt närmare. Jag kände hur paniken började sprida sig i kroppen. Men jag gjorde ingenting, jag bara satt där. Nu var han så nära att jag kände hans andetag puffa mot mina läppar. Och ja, nu kände jag min kärleks tvillingbrors läppar pressade mot mina. De var inte lika mjuka som Marcus, inte lika varma och inte lika bra.

Vad fan gör jag? Jag sitter i Martinus säng och han kysser mig? Och jag gör ingenting med det.

Jag tryckte bort hans läppar från mina och sprang ut ut huset med panik. Tårarna forsade ännu mer och ångesten steg mer och mer för varje sekund som går. Hur ska jag kunna förklara detta för Marcus. Ska jag bara gå fram till honom och säga 'hej din bror kysste mig men jag gjorde ingenting för att stoppa honom' det funkar liksom inte.

Tusen känslor, ångest, paniken som aldrig försvinner, tårarna som bara rinner ner. Vad fan har jag gjort?

Dramaaaa:((

Vill ni ha ett perspektiv från Marcus håll? Skriv isf!!

Är inte så nöjd med denna men är såå trött. Sov gott, puss ❤