Instagram & Snapchat|| M.G {AVSLUTAD}

34. Novas perspektiv

Solen lös svagt bakom de gröna träden. Jag var nu ute och påväg till klara, vilket jag aldrig trodde att jag skulle.

Jag har ingen aning om vad hon vill, men jag måste träffa henne för att få detta överstökat.

Låten som spelades i mina vita hörlurar slutade och en ny låt dök istället upp i mina öron, en låt jag verkligen känner igen, remind me.

Det enda jag kunde tänka på var min pojkväns fina stämma i denna låten. Jag drömde mig bort och såg hans felfria ansikte framför mig. Ett leende spred sig i mitt ansikte. Jag är så kär

Efter en stunds promenad var jag äntligen framme hos klara.

Med skakiga händer tryckte jag på den svarta lilla knappen vilket fick ett plingande ljud att höras inifrån.

Steg hördes från huset innan den vita trädörren hastigt öppnades av klara som stod där med ett fejkat leende.

"HEEEJ" sa hon och kramade mig hårt

"Hejhej" sa jag lätt tillbaka. Jag gillar inte direkt henne efter allt, och det kommer jag nog aldrig att göra heller.

Hon drog med mig in till huset, jag tog av mig mina ytterkläder och följde med henne in till köket.

Hennes kök var väldigt fint och prydligt. Svarta kakelväggar, marmor bänk och ett stilrent köksbord.

Vi satte oss ner vid köksbordet. Framför mig stod det en kopp med något jag antog var te. Jag tog upp den ljusrosa koppen och började dricka ur den.

Vi pratade verkligen om allt, mest om Marcus, graviditeten, hur hon har gillat Marcus och hur hon ångrar allt hon har gjort.

Hon verkade förvånansvärt taggad inför graviditeten vilket chockade mig en aning. Hon satt där och klappade på min mage som knappt stack ut.

Nån timme hade gått, jag har druckit upp mitt te och vi har verkligen snackat om allt mellan himmel och jord. 

Plötsligt från ingenstans kände jag hur yr jag blev, Klara blev helt plötsligt två i mina ögon, illamåendet började växa och jag kände mig. Full?

"Vad händer med mig?" Frågade jag och tittade upp mot Klara som sitter mitt emot mig och ler sitt elaka flin.

"Åh Nova, att du trodde på mig. Tror du seriöst att jag vill be om ursäkt och att jag är glad för att du är gravid?" Hon började skratta och kom sakta närmare mot mitt öra.

Hela jag var yr och jag ville bara spy. Jag skakade samtidig av rädsla över allt som precis händer.

"Jag hoppas att ditt 'fina' barn dör i din feta mage och att Marcus dumpar dig. För du förtjänar också att dö"

Det var det sista jag hörde innan allt runt omkring mig blev svart.

Konstigt kapitel men asså whuuut?

Hur många här gillar klara? :)

Loveu❤