Tävlingsdags

Kapitel 7

Jag hade otur, den natten steg min feber så jag blev sängliggandes i fyra dagar till!
Men nu, fyra dagar senare ska vi träna.
Mini hade uppskattats väldigt mycket av både hästarna och ryttarna.
Så han hade fått stå kvar i stallet.
Mamma berättade det för mig igår.
Dom hade sagt att Mini och gamla tjuriga Boy hade blivit jättebra kompisar.
Boy hade förändrats sedan dess, han var mer lätthanterad.
En tjej som hette Olivia hade tagit väl hand om Mini och gett honom både mat och motion.
Olivia var runt tretton men hon var väldigt duktig och det visade sig att hon hade ridit in hästar innan.
Så mamma hade förklarat att Mini mest hade ridit barbacka men att hon gärna fick prova att rida med sadel.
Mini hade varit jätteduktig och Olivia hade ridit med sadel utan problem.

Det var ett bra framsteg och jag såg fram imorgon träningen.
Jag nynnade på min kära lilla ponny medan jag gick ner till stallet.
Stalldörren var öppen och därinne var det svalt och lukten av häst var väldigt stark.
Jag tittade på alla hästarna och letade efter Mini.
Efter en liten stund hittade jag honom.
Han gnäggade glatt när han fick syn på mig.
"Schh, hej gubben!"
Viskade jag.
Det var en annan känsla i stallet, jag ville liksom inte störa dom andra hästarna eller människorna.
När jag hade gått in i Mini box såg jag en tjej komma emot mig.
"Hej! Du måste vara Mini's ägarinna, jag är Olivia!"
Olivia sträckte fram en hand.
"Hej, Hortence kul att träffas.
Sade jag och skakade hennes hand.
När Olivia hade gått så borstade jag Mini och tränsade.
Jag ledde ut honom från stallet och satt upp.
Luften var kvav och det verkade bli åska framåt eftermiddagen.
Men jag brydde mig inte om det för nu fick jag äntligen rida igen.
Mini var pigg och traskade på bra.
När vi var framme hälsade jag på Alonso, och vi hjälptes åt att sadla Mini.
Han var hur duktig som helst och han stod helt still när vi spände gjorden.
Vi gick ned till padocken och Alonso berättade vad vi skulle göra idag.
Alonso hade lagt upp planen så att jag
skulle få känna in sadeln och om det
gick bra skulle vi rida över bommar.
Men först fick jag lära mig hur man satt upp.
Alonso visade först en gång och sedan fick jag prova.
Det var svårt i början men efter fyra eller fem gången så gick det lätt.
Alonso rättade till stigbyglarna och förklarade att man ska ha stigbygeln långt ut vid tårna nästan och trampa ned hälen.
Då fick man bättre balans.
Krångligt tänkte jag, men jag lyssnade och försökte så gott jag kunde.
Sedan började jag skritta runt.
Eftersom Min i redan var uppvärmd så började vi trava efter ungefär ett varv.
Jag skumpade och bar nära på att ramla av.
"Du, testa att ställa dig upp i takt till hästen, det kallas att rida lätt."
Sade Alonso roat.
"Jaja, det är inte särskilt lätt."
Svarade jag lite surt.
Men när man väl känt in takten så var det ganska lätt.
Vi galopperade också lite innan Alonso sade att vi skulle sakta av.
Han gick till hörnet i padocken och drog fram tre bommar.
"Du har skött dig bra så du ska få testa bommar."
Sade han sedan.
"Jaa!"
Svarade jag.
Han förklarade hur man skulle ställa sig upp och ta tag i manen.
"Och kom ihåg att styra mitt på bommen."
Sade han avslutningsvis.
Jag började i trav och det flöt på bra, Mini skuttade över bommarna.
Vi körde några omgångar.
Den sista omgången så gjorde vi det i galopp.
Både jag och Alonso sken som solar när jag satt av.
"Mycket bra, jag tror att du är redo för ett hinder imorgon."
Sade han.
"Det skulle vara väldigt kul!"