Park (1)

394 12 4
                                    


~Yoongi~

jag känner luften i mitt ansikte medans jag andas in den friska luften och allt jag vill är att få se hur parken ser ut. om den är fin, om det finns blommor, om det finns någon som kan gilla en som mig. jag sitter på en gunga och åker sakta fram och tillbaka, alla dessa år har jag lärt mig att använda mina andra sinnen t.ex. min hörsel, min smak. Min känsel och min lukt, jag har också lärt mig att klara mig ensam ute på dagarna elr kvällarna.

Jag kan höra om någon/något kommer, jag kan känna om någon/något kommer, jag kan känna var jag är genom luktsinnet. Om jag känner igen lukten of course. jag ler för mig själv när jag tänker på att få möjligheten att se något igen, jag kan säga att jag saknar att se hur underbar värden är. Men jag är van med det, jag kollar någonstans men jag vet inte vart för allt jag ser är svart.

Jag kan ibland gråta utan att jag märker det, det brukar hända när jag tänker att jag kan få en möjlighet att se den underbara värden igen. Jag kan säga att jag saknar att kunna se så jävla mycket. Att bara kunna få se solen kunde räka, jag bryr mig inte om vad jag ser men jag vill bara se något annan än svart.

~Jimin~

jag kom just in i själva parken. Jag gillar att vara här, parken är det enda stället som gör mig att slappna av. Jag går hit varje dag efter jag har gjort nya ärr, jag bryr mig inte om vilken tid jag går hit men jag måste bara gå hit efter jag har gjort mina ärr. Jag ser att någon sitter på en gunga och sakta så gungar han fram och tillbaka,

han har solglasögon på sig. Jag undrar varför han är här klockan är vid 22:47. Jag ser att han kollar på ett och samma ställe hela tiden. Jag går sakta fram till honom och när jag kommer när men ändå 5 meter ifrån så kollar han mot mitt håll men ändå inte prick på mig. Jag bryr mig inte om det och går fram till han och sätter mig ner bredvid han på en gunga.

Han kollar på mig "Jag kan gå om du vill" säger han och ställer sig sakta upp "Nej, nej stanna" han stannar och sedan sätter sig ner igen "jag är Yoongi och du" Yoongi sträcker ut sin hand mot mitt håll men lite snett "Jimin, trevligt att träffas" säger jag och tar Yoongis handled och dra hans han så jag kan skaka den

"oh förlåt" Yoongi sa när jag börjar att flyta hans hand "Nej det är okej" sa jag och skakar hanns hand. Han drar tillbaka sin hand och kollar fram "En snabb fråga?" säger Yoongi och kollar lite åt sidan

"Vad är det?" frågar jag och kollar på Yoongi. "Vart kollar jag nu?" jag blir lite chockad. Sen följer jag hans blick och ser att han kollar på blomstergården. Jag ler innan jag svarar "Du kollar på blomstergården" han ler och ser typ ledsen ut "Är den fin?" frågar Yoongi och kollar ner lite "Ja, väldigt" han ler

"du är blind" säger jag och Yoongi kollar up och sen ler han. Han kollar på mig och nickar "Hur länge?" frågar jag. Yoongi ser ut som om han tänger "typ tio år" jag blir chockad igen " Nu känner jag mig ledsen för dig" säger jag och kollar ner. "Varför?" frågar Yoongi "För du kan inte se den underbara värden

"där ljög jag. Jag hatar att vara här i denna 'underbara' värld. Jag hatar allt men jag tycker synd om Yoongi så jag försöker att få han på bättre humör "Ah det är okej" säger Yoongi och ler mot mig. Vi pratar och pratar. Tiden gick och nu var det midnatt "Hej sugar, Klockan är 00:20 nu" sa jag och Yoongi nickar "Okej kan jag få ditt telefon nummer?" frågar Yoongi medans han ställer sig upp och det gör jag med "visst" han ger mig hans telefon och jag skriver in mitt telefon nummer

"Tack, jag ska testa det nu" sa Yoongi och her sin telefon mot sin mun "Ring Jimin" Jimins telefon vibrerar och han ser att det är ett numer så Jimin lägger på och ler "Jag har sparat det nu" Yoongi ler och nickar, han sa "Hejdå" och gick iväg. "Vänta" sa jag och springer upp mot han, han stannar "klarar du dig hem?" frågar jag orolig att något kommer att hända Yoongi på vägen hem "Jag klarar mig du kan gå hem" sa han och ler, sen går han och jag bara står stilla och blinkar lite 'Hatar han mig oxå?' tänker jag och går hem. Hela vägen hem så tänker jag bara på Yoongi.

Jag tar fram min telefon och kollar på namnet jag har nys sparat 'My Sugar Bear' jag ler och lägger undan telefonen i fickan igen. och går hem. jag duschar och sen lägger jag mig och somnar till tankarna av Yoongi 'Kommer jag att träffa hän igen, efter att jag är borta?'

---------------------------------------------------------

Sorry not sorry 😘

You Are My EyesWhere stories live. Discover now