[Ett år senare]
Mitt namn är Robin...Robin...Robin ROBINROBINROBIN...ROOOOOBIN.
AB vaknade av en shock. Han tittade sig omkring. Han var vid ett bilgarage. Han såg en gatuskylt, Såningsvägen.
- Vänta, drömmer jag, undrade AB och nöp sig själv.
- AJ, nä det gör jag inte. Men hur, HUR överlevde jag skottet, HAN SKÖTT JU MIG I HUVUDET, sa AB förvånad.
Han såg Dejvan som låg på marken.
- Dejvan, DEJVAN, sa AB och skakade Dejvan.
- V-Va, sa Dejvan.
- Åh tack gode Gud, sa AB lättnad.
Dejvan ställde sig upp.
- Ånej. Är det här himlen, sa Dejvan till sig själv.
- DEJVAN. VI LEVER, skrek AB.
- Vi lever...VI LEVER, sa Dejvan av glädje.
De kramade varan.
- Robin, sa AB stressad.
- Va, sa Dejvan förvånad.
- Galningen. Vi-vi kanske kan stoppa honom, sa AB och skulle springa iväg när Dejvan sa: Vänta, hur länge har vi varit utslagna? AB kollade på hans klocka som visar tid och datum.
- I ett år, sa AB.
- Nej...nejnejnejnejnej. Det kan inte vara sant, sa Dejvan argt.
- Du. Jag tror vi har varit i koma. I ETT ÅR, sa AB.
De tittade på varandra.
- Kom, vi kollar runt stället, sa Dejvan.
De gick iväg in i kvateret.
[Ett par minuter senare]
- Han är inte här, sa AB argt.
- Kom vi går hem, sa Dejvan.
De gick till teleoperatören och åkte hem. När de kom hem gick de la sig i sina sängar.
[Slut på kapitel 3]
YOU ARE READING
Klonkriget
Science FictionDejvan och AB, två soldater får larm om att det är skottlossning i kvateret Såningsvägen. De går till kvateret träffar på galningen Robin. Dejvan och AB jagar Robin men de misslyckas och bli skjutna av Robin. De hamnar i koma. De vaknar ett år senar...
