Instagram 2 || UPPFÖLJARE {AVSLUTAD}

(8)

Ingens perspektiv

Emma och Martinus går hand i hand skrattandes upp för backen. Bakom går en kille med huvudet nersänkt och luvan uppdragen, Marcus.
Fansen börjar se dem efter några minuters letande och börjar att springa för att fråga efter bild och autograf.
Killen med luvan uppdragen tar snabba kliv därifrån med huvudet nersänkt. Emma och Martinus står kvar och försöker ta bild och prata med dem skrikande och hängande fansen.

Marcus perspektiv ( cuz I har en idé )

Så fort jag hör dem skrikandes fansen tar jag snabba steg och går där ifrån. Som vanligt vill Emma och brorsan ta med mig ut, då de vill att jag ska tänka på något annat..
Men det går inte, för allt jag kan tänka på är dem sista minuterna jag hade med henne. Det vi sa till varandra. Få hålla hennes hand. Allt.
Jag tänker på allt vi hade. Varför fick vi inte mer tid?
I mitt tänkande ser jag mig inte för och går in i en person.
- Aj, ser dig för. Säger hon.
Jag stannar. För den rösten. Den är ljus och mild. Precis som hennes.
Jag kollar upp och kollar på henne.
Hennes hår är blont och hennes ansikte har de dragen. Jag nyper mig själv för att se så jag inte drömmer.
Ouch
Det är ingen dröm. Detta är på riktigt. Men det kan inte var hon. Hon är död.

-Hallå? Ska du säga förlåt eller? ( da girl )
-ehm förlåt. (Marcus)
- tack. Hur gick det med dig? ( da girl )
Utan att tänka mig för så står jag bara och stirrar.
-Ida? Det skulle komma ut som en fråga men blev bara som en viskning.
-ursäkta? Nej jag heter Clara.
Clara
Inte
Ida
Jag hade hoppet för en stund. Att få se min livsglädje.

EXCUSE MEH OKEEEJ. Inte meningen med dålig uppdatering. Men det är kinda svårt att skriva :))
Här fick ni ett kinda långt kapitel!
Pössssss