•• Sarahs perspektiv ••
Jag öppnar bildörren och kliver ut. Snön har precis smält bort och det börjar redan bli ljusare utomhus. En stor vit villa täcker mitt synfält.
"Är det där vi ska bo?" Frågar jag chockat och kollar på mamma med stora ögon. Hur har hon haft råd med detta? "Ja, visst är det fint?" Svarar hon och ler glatt. Jag nickar ivrigt och går mot den vita dörren. Gruset knastrar under mina fötter och jag går nyfiket mot dörren.
Det bästa med flytten är nog att se det nya huset, eller det mindre dåliga. Egentligen är allt med flytten hemsk, speciellt när vi flyttar såpass långt ifrån alla hemma i Stockholm. Det är lite närmare till Jönköping men ändå hade jag föredragit att bo kvar i huvudstaden. Nu får jag ännu en gång leta nya vänner som gillar mig för den jag är och inte för att jag känner killarna. Jag vill inte bli igenkänd som "Felix Sandmans flickvän" eller "Oscar Enestads syster", utan som Sarah, vanliga lilla Sarah Enestad.
"Nyckeln ligger under dörrmattan," säger mamma och jag tar det sista steget upp för den lilla trappan framför dörren. Som mamma sa ligger den silvriga nyckeln under den svarta mattan framför dörren. Jag plockar upp den och låser upp dörren. Jag öppnar dörren och kliver in. Hallen är vit och har en stor inbyggd garderob på höger sidan om mig. Dörrarna är spegel klädda skjutdörrar. Jag trampar av mig skorna och ställer dem på golvet bredvid garderoben innan jag fortsätter in i huset.
Det första rummet jag kommer till är vardagsrummet. Det är ett stort, fräscht, vitt rum. Väggarnas, soffans och soffbordets vita färg blandas med den svarta färgen på teven, kuddarna och de små hyllorna på en utav väggarna. Ett stort fönster täcker en stor del utav väggen mot baksidan. En stor pool med ett trädäck runt ligger på baksidan med en stor gräsmatta bakom det. Det chockar mig fortfarande att mamma hade råd med detta, och vi ska ju bara bo två personer här.
"Jag ser att du har hittat poolen," säger mamma och jag vänder mig om. "Ja, men mamma hur har du råd med detta? Och varför köpte du ett såhär stort hus, vi är bara två?" Frågar jag och kollar frågade på henne. "Det får du gå och tänka på lilla du," svarar hon lite mystiskt och går vidare till ett rum som jag tror är köket eftersom jag ser en bit av ett kylskåp när hon går igenom svängdörren.
När jag har kollat igenom varenda liten vrå i detta stora hus kommer jag äntligen fram till mitt rum. Som de andra rummen är det vitt med några svarta detaljer lite här och där. Den stora sängen står mot väggen rakt fram i mitten med vita lakan. Ett vitt skrivbord står under fönstret. Som i hallen finns här också en inbyggd garderob, fast dennas dörrar är vita.
Jag plockar upp mobilen från fickan och låser upp den snabbt. Jag går in på min och Felix sms-konversation.
"Jag är framme nu, saknar dig<3"
Snabbt får jag ett svar från Felix, som att han satt med mobilen i handen och väntade på just detta smset.
"Hur är det i Götet då? Jag saknar dig mer<3"
"Det skulle vart bättre om du var här med mig.."
"Älskling då, vi kommer ju ner i April och som vi har tänkt det så kommer vi att stanna där ett tag efter konserten,"
"Om drygt två månader då alltså.."
"Mm, men det kommer att gå fort. Det lovar jag dig,"
"Jag älskar dig Felix,"
"Jag älskar dig mer,"
"Sarah, kom ner en stund!" Ropar mamma nerifrån. Jag suckar och börjar långsamt gå ner, samtidigt som jag smsar med Felix.
"Måste gå, mamma ropar på mig,"
"Okej, men vi hörs. *Puss*,"
"Ja, *puss*,"
Jag lägger tillbaka mobilen i fickan och hoppar över det sista steget i trappan. Mina steg styrs bort mot vardagsrummet där jag hoppas att mamma sitter. Oväntat gör hon inte det och jag ska precis gå vidare mot köket när mamma ropar en ytterligare gång.
"Jag är här ute!". Jag vänder mig om i farten och går mot den öppna altandörren istället. Mamma sitter i en utav solstolarna en bit ifrån poolen och kollar upp när hon hör att mina steg. Jag sätter mig ner i stolen bredvid henne.
"Vad ville du?" Frågar jag och försöker låta så glad som möjligt, som i detta tillfället är väldigt svårt. "Tänkte bara att vi kunde prata lite, ha lite mamma och dotter tid tillsammans," svarar hon och ler stort. "Aha, va kul," säger jag "Vad ville du prata om då?". "Dig och Felix kanske? Hur ligger ni till nu?" Frågar hon nyfiket. Mamma vet inte om det som hände på Mallorca, jag har bestämt mig för att inte berätta det. Jag vill helst lämna det bakom mig och tänka på nuet istället.
"Det går väl bra. Börjar bli lite jobbigt med distansförhållandet redan nu efter några timmar bara," svarar jag och nickar lite försiktigt med huvudet. "Jo, jag förstår det," svarar hon medlidande. Äntligen visar hon lite medkänsla. "Men när de kommer ner till Göteborg kommer de att bo här i en vecka ungefär tror jag," säger hon och ler försiktigt. För första gången idag ler jag ett äkta leende. "Ska de bo här?" Frågar jag ivrigt och mamma nickar glatt. "Jaa!" Ropar jag glatt. Att de kommer bo här betyder att vi kommer ha massor med tid tillsammans. På en vecka får man in massor med roliga saker och att börja veckan med en konsert är ju långt ifrån en dålig start.
Jag ligger i sängen och chattar med killarna i en sms-grupp. Klockan är långt in på småtimmarna men det är inget som stör oss. Vi skriver om allt möjligt, mest om veckan de ska vara här. Redan nu har vi planerat en massa saker som vi ska göra. Redan nu vet jag att den veckan kommer att bli en av de bästa veckorna på ett tag.
