Jag tuggar långsamt på mackan och stirrar på mobilen. Jag var uppe ganska länge igår och smsade med killarna och sitter nu, klockan nio, och äter frukost med mamma. Att jag är uppe såhär tidigt beror på mamma. Hennes planer för dagen är att packa upp alla små dekorationer och sånt och städa hela huset, och det måste man ha tid för enligt henne.
Jag bläddrar igenom mitt Twitter flöde som endast består utav tweets till Oscar. Att följa såpass många foooers som jag gör kan både vara en nackdel och en fördel. Den största nackdelen är allt spam. Som vid detta tillfälle startades av att Oscar svarade en foooer som sedan har blivit fler, och självklart vill alla ha svar.
"Ska vi ta och börja packa upp då?" Frågar mamma och ställer kaffekoppen på diskbänken. Jag suckar och lägger ner mobilen på bordet. "Måste jag?" Frågar jag och kollar plågande på henne. "Nej, okej då. Men ditt rum får du allt ta och fixa till," svarar hon. Jag nickar och reser mig upp. Mobilen tar jag i handen och små springer sedan upp mot mitt rum. De fåtal kartonger som mamma burit upp igår kväll står på golvet och jag kollar snett på dem. Att packa upp dem är inget som lockar mig speciellt mycket. Helst vill jag bara sitta nere vid poolen med en bok i handen och bara ta det lugnt.
Jag börjar långsamt plocka upp saker ur den första kartongen. Den innehåller små saker till skrivbordet och det tar inte lång tid innan den är tom. Den andra innehåller böcker som jag radar upp i bokstavsordning på den svarta hyllan på väggen. När det gäller böcker är jag ett så kallat "ordningsfreak", de måste stå i rätt ordning annars hittar jag dem inte och då får jag panik. Mitt intresse för böcker har jag inte haft så länge, bara i typ ett halvår. Efter att min svenska lärare tvingade på mig att läsa en bok har jag fortsatt med det och är nu mer besatt av att läsa.
När böckerna står som jag vill ställer jag upp den sista lådan på skrivbordet. Jag öppnar upp den försiktigt. Innehållet får mina ögon att tåras. Det är massor med foton från när jag var mindre och fortfarande bodde hos mina riktiga föräldrar och från det senaste året i Stockholm. Jag plockar långsamt upp fotoramen som ligger högst upp och inspekterar det noga. Det är ett gammalt familjefoto. Jag ser inte ut att vara mer än några månader gammal och Oscar ser ut att vara runt 1 år gammal. Jag sitter i Oscars knä med hans armar runt mig och mamma och pappa sitter på huk på varsin sida av oss. Jag torkar bort den ensamma tåren som letat sig fram genom tårkanalen. Jag ställer fotot på skrivbordet och plockar långsamt upp resten av fotoramarna.
Ungefär tre av alla foton ställde jag på skrivbordet medan jag la tillbaka de andra i kartongen, mamma kanske vill ha dem någon annanstans i huset. Jag valde ut, förutom familjefotot, en bild på mig och killarna tillsammans och en med bara mig och Felix. Jag bär upp kartongen och går ner mot mamma. Jag hör henne prata tyst med sig själv från vardagsrummet och går dit.
"Det blev några foton över och jag tänkte att du kanske ville ha dem någon annanstans," säger jag och hon vänder sig om och kollar på mig. "Åh ja, ställ dem där bara så fixar jag det sen," säger hon och fortsätter att sätta upp en tavla på väggen. Jag ställer ner kartongen och går upp till mitt rum igen. Det första jag gör är att gå fram till garderoben och välja ut kläder för dagen. Då det är varmt ute väljer jag ett par jeansshorts och en vit bikini utan axelband. Som jag tänkt innan ska jag sätta mig vid poolen och läsa. Jag byter om snabbt och borstar igenom håret som jag sätter upp i en knut på huvudet. Jag plockar med mig min mobil och den första delen utav bokserien "The hungergames" och går ner.
Jag sätter mig ner bekvämt i soffan på altanen och öppnar boken. Jag hinner knappt läsa klart första sidan innan min mobil ger ifrån sig ett pling. Skärmen lyser upp och Felix' namn står tydligt på skärmen med en kort text under. Jag låser upp mobilen snabbt och kollar vad han har skrivit.
"Jag saaaaknar dig,"
Jag ler ett halvt glatt, halvt ledset leende innan jag snabbt knappar in ett svar.
"Jag saknar dig med"
Efter det får jag inget mer sms. Jag fortsätter besviket att läsa. Utan att jag märker det har mamma under tiden jag läst satt sig bredvid mig.
"Hej," säger hon glatt. Jag kollar upp från boken och möter hennes leende. "Hej på dig med, värst vad du var glad då," skrattar jag fram. "Ja, lite glad är jag väl," säger hon. "Varför det då?" Frågar jag nyfiket. "Det får du snart reda på," svarar hon och ler större än förut. "Aha, okej," svarar jag snopet. "Nej, nu ska jag nog fortsätta med det jag höll på med," säger hon och reser sig upp. "Du ville bara komma hit och få mig nyfiken, har jag rätt?" Frågar jag. "Nej, jag ville bara säga att du kommer att vara gladare än mig om någon timme," svarar hon och går in. Vad är det hon syftar på egentligen? Ska vi göra något speciellt? Nyfiket över vad hon menar vänder jag min blick ner i boken igen. Utan att veta vad jag läser tänker jag på skolan istället, den nya skolan. Jag måste fortfarande skaffa nya vänner. Jag avslutar läsandet och öppnar munnen för att ropa på mamma.
"Du mamma? När börjar jag i den nya skolan?" Ropar jag och får genast svar.
"I övermorgon," svarar hon och jag suckar. Helst hade jag velat börja om en vecka. Att byta skola är ju inte min favoritsak direkt. För tredje gången vänder jag ner min blick till boken. Idag var jag inte så värst koncentrerad till att läsa. Jag viker in en liten flik på sidan jag var senast på och slår igen boken, jag avbryter ju läsandet hela tiden ändå. Jag tar upp min mobil istället och låser upp den. Just då får jag ett sms från Felix. Jag trycker på öppna och läser det snabbt.
"Öppna dörren,"
Jag kollar konstigt på mobilen och läser igenom det flera gånger. Varför ska jag öppna dörren? Jag reser mig upp och går in i huset och vidare mot hallen. Jag tvekar någon sekund innan jag öppnar dörren, men där står ingen. Ville han bara jävlas med mig eller vad? Just nu fattar jag ingenting. Jag vänder mig om och börjar gå upp mot mitt rum för att lägga tillbaka boken, då jag omfamnas av två armar bakifrån. Jag skakar först till av att någon plötsligt kramar om mig utan att jag var beredd på det och vänder mig sedan om, fortfarande med personens armar runt mig. När jag ser vem det är kramar jag hårt tillbaka.
"Jag har saknat dig, ett dygn utan dig är som en evighet," säger jag och en tår rinner ner för min kind.
