Så det här är den första gången någon skriver ett kapitel åt mig och jag blev verkligen jättenöjda med det. Det blev faktiskt nästan precis så jag tänkt att fortsättningen skulle vara, så plus till mig att jag kan fortsätta att skriva från min ide:)
Det är skrivet av den fantastiska onedirectionlovers_ och ni får gärna kolla in hennes noveller
Felix perspektiv
Jag svänger in på gatan som Omar sagt att hon bor på, att vara borta från henne ett dygn har varit ett helvete. Jag trodde inte man kunde bli så bunden till en person man bara känt i några veckor. Men hon betyder allt för mig, det var meningen att det skulle bli vi. Jag ser huset som hon enligt Omar ska bo i, jag svänger upp på deras infart och går upp till dörren. Jag tar snabbt upp telefonen och skickar ett sms till Sara.
"Öppna dörren"
Jag hör fotsteg innanför dörren och jag springer snabbt och sätter mig bakom en buske, jag har en plan men jag vet inte om jag kommer lyckas med den. Sarah öppnar dörren och tittar ut, hon rynkar på näsan när ingen står utanför. Jag måste stå emot och inte bara springa rakt fram till henne, hon är så underbar men jag måste fullfölja min plan. Hon kollar ut en sista gång och sedan går hon in och stänger dörren efter sig. Jag lämnar mitt gömställe och springer upp till den stora ytterdörren. Jag öppnar den försiktigt och ser att Sarah precis ska gå upp för trappan, jag är snabb fram och lägger armarna om henne. Först stelnar hon till men sedan slappnar hon av och vänder sig om i min famn. Vi kollar en stund i varandras ögon och sedan slänger hon armarna runt mig och viskar.
"Jag har saknat dig, ett dygn utan dig är som en evighet" Säger hon och några tårar lämnar hennes ögon och rinner ned för kinderna. Jag torkar bort dom och lutar hennes huvud mot mitt bröst. Hon snyftar till och min tröja blir blötare och blötare. Jag kan inte stoppa det utan några tårar rinner ned för mina kinder och jag försöker torka bort dom men det kommer bara nya hela tiden, så jag låter dom rinna.
Vi står bara och kramas i hennes hall tills Sarahs mamma kommer och avbryter oss.
"Hej Felix! Jag visste inte att du skulle komma" hon låter skakig på rösten men hon kan väl inte vara rörd över att vi har saknat varandra eller.
"Hej! Nej förlåt om jag inte ringde innan men jag ville överraska Sarah" jag tittar ned på Sarah och ser hur hon ler, jag ler tillbaks och pussar henne på näsan. Jag har ingen större lust att stå och kyssas framför hennes mamma.
"Nejdå det är lugnt, det är bara kul att se Sarah så lycklig" försäkrar hon mig och jag ler tacksamt mot henne.
"Okej, tack för informationen! Kom nu Felix" Säger Sarah och himlar med ögonen mot sin mamma. Jag kan inte låta bli och skratta. Sarah kollar konstigt på mig och då skrattar jag bara ännu mer. Hon drar med mig upp för trappan och jag hinner sparka av mig skorna i farten.
"Vad skrattar du åt Sandman?" Säger hon med vuxen röst och ställer sig framför mig med armarna i kors när vi kommer upp för trappan. Jag struntar i att svara på hennes fråga och lyfter istället upp henne och slänger henne över min högra axel. Hon skriker till men sedan skrattar hon bara och låter mig bära henne. Jag går in på hennes rum och fram till sängen.
Sarahs perspektiv
Jag är så glad över att Felix kom hit och överraskade mig men jag vet att nu måste jag göra det jobba igen. Jag måste säga hejdå och lämna honom, han lever sitt liv i Stockholm och jag har mitt här i Göteborg nu. Det kommer vara svårt men det kanske är bäst så ändå. Vi måste kunna vara ifrån varandra utan att bryta ihop efter ett dygn. Plötsligt stannar Felix och jag hänger kvar över hans axel, han lyfter försiktigt upp mig och sedan slänger han mig på sängen. Jag ler och sedan hoppar även Felix ned i sängen, han ger mig en kyss och det är den bästa kyssen jag någonsin vart med om. Hans varma och mjuka läppar som masserar mina, dom är som gjorda för varandra och jag älskar känslan. Jag lägger mina händer i hans hår och han lägger sig över mig utan att släppa kyssen, han stödjer sig med armbågarna i sängen för att inte jag ska få all hans vikt på mig. Jag slickar honom försiktigt på underläppen och han öppnar villigt munnen. Våra tungor brottas en stund innan jag måste avbryta för att få luft.
Mamma ropar på oss och säger att det är mat så vi springer ned till köket för att äta.
"Vad blir det?" Frågar jag och sätter mig vid bordet, Felix sätter sig bredvid och kollar lika nyfiket som mig på mamma.
"Det blir något enkelt, spagetti och köttfärssås" Säger hon och stället fram kastrullen med pasta på bordet. Hon tar av stekpannan med köttfärssåsen i och ställer även den på bordet, innan mamma hunnit sätta sig vid bordet har jag och Felix börjat ta för oss av maten och hon skrattar bara åt hur glupska vi är.
~En Vecka Senare~
Sarahs perspektiv
Första veckan i nya skolan har gått riktigt bra och jag är förvånad över hur många nya vänner jag fått. Tyvärr tror jag många av dom bara är vän med mig eftersom jag är ihop med Felix, vilket stör mig lite. Jag vet vilka som är falska, de som alltid vill vara med på min Instagram eller få en Shoutout. Dom som alltid frågar saker om Felix eller de andra killarna vet jag bara är vän med mig för att jag är ihop med Felix. Jag saknar Felix otroligt mycket, jag har inte träffat honom på sju dagar nu och det känns som flera veckor, att vara utan honom är hemskt jag saknar hans kyssar och hur han håller om mig när jag är ledsen eller bara vill ha en kram. Vi ringer och sms:ar varje dag men det är inte samma sak som att känna hans kroppsvärme och veta att han är där.
Jag kommer fram till ytterdörren och låser upp, ännu en dag i skolan. Det hände inget speciellt utan allt flyter på som vanligt. När jag kommer innanför dörren ser jag mammas jacka och skor i hallen, hon ska väl inte vara hemma redan. Jag trodde inte hon slutade förens fem ikväll men hon kanske har fått gå hem tidigare, jag rycker bara på axlarna och sedan klär jag av mig jackan och sparkar av mig skorna. Jag lägger väskan i trappan och sedan går jag i i köket. Mamma sitter vid bordet och läser en tidning medan hon äter en smörgås och läser tidningen.
"Hej! Vad gör du hemma så tidigt?" Frågar jag och börjar plocka fram mellis.
"Jag fick ta ledigt från jobbet, för det fanns inget att göra just idag" säger hon och tar en tugga utav smörgåsen. Jag säger ingenting utan nickar bara och sedan återgår jag till att fixa mellis. Jag gör iordning ett glad juice och en smörgås innan jag sätter mig vid bordet.
"Du Sarah, pappa och jag har tänkt på en sak, du ska få bo hos honom i Stockholm varannan helg" Jag bara gapar, menar hon allvar ska jag få bo hos pappa varannan helg.
"Vi förstår hur hårt flytten tog på dig och tänkte därför börja såhär tills sommarlovet. Sedan får vi se vad som händer" Jag kan inte låta bli att le, jag springer fram till mamma och kramar om henne.
