Kär i en idiot | n.f

5

Eftersom Noel kom hit mitt i natten blev det inte så värst mycket sömn för varken mig eller Noel. Istället satt uppe halva natten och diskuterade (snackade skit) om Amelia och Ludwig. Men när klockan närmade sig 07:00 bestämde vi oss för att vi skulle sova lite iallafall. Så jag reste mig upp från gästsängen och gick mot dörren.

"Godnatt Noel" säger jag med ett leende på läpparna.
"Gloria..?" Viskar han och jag kollar på honom med en orolig blick.
"Jag kanske låter klyschig nu men jag vågar inte sova, rädslan för Amelia är för stor." Säger han tyst.
"Okej, kom då" säger jag kort.
"Va?" Han drar ihop ögonbrynen.
"Du och jag ska ut på promenad och rensa tankarna."

Utan ett ord reser dig Noel upp och går ut i hallen. Under natten har jag hunnit ta en dusch och därmed bytt om till ett vitt linne och ett par adidastights. Det betyder alltså att jag och Noel går matchande i ungefär samma kläder och sed ut som lågstadiebarn.

Väl ute ur lägenheten så kommer jag på en grej. En grej man absolut inte får glömma.
"Noel. Shit shit shit!" Säger jag stressat.
"Vad gaggar du om?" Säger han irriterat då han går med blicken ner i mobilen och jag stör hans spel.
"Men Noel! Det är ju Dantes födelsedag idag!" Säger jag, ännu mer stressad än förut.

"Va? Nej du skämtar!" Svarar han, ännu mer stressad än mig.
"Vi måste ju fixa något! En fest eller nått, eller kanske en myskväll hemma?" Fortsätter Noel.
"Dante gillar båda.. jag vet! Chillkrök!"
Svarar jag och Noel nickar ivrigt över min idé.
"Men.. tänk om jag förstör kvällen? Jag är ju helt förstörd Gloria, han kommer hata det.." mumlar han.

Min blick lyfter jag upp i Noels ögon.
"Jag tror inte det är möjligt att hata dig" säger jag och helt ärligt är det nog det ärligaste jag någonsin sagt till någon. Noels läppar formar ett litet leende och jag kunde inte undgå att le tillbaka. Han är så fin.

Solen har nu börjat gå upp över Stockholm och här sitter vi, två tonåringar på en bänk uppe på ett berg och ser på soluppgången tillsammans. Allt är helt tyst. Inte ens bilarna har börjat åka än. Vilket är rätt konstigt, Klockan är trots allt 8. Då och då snuddar mitt ben vid Noels, och jag kan inte hindra mig själv från att undra hur det skulle kännas att hålla i hans hand. Att ha mina fingrar intrasslade i hans.

"Du..?" Mumlar Noel försiktigt.
"Ja?" Jag vänder min blick mot honom.
"Dante pratar ofta om dig. Hur många gånger du hjälpt honom och hur många gånger han hjälpt dig. Hur många gånger du kommit hem till honom med glass mitt i natten och sånt"

Jag nickar bara lite och ler svagt. Det Noel säger är helt sant. Jag och Dante hjälper väldigt ofta varandra med problem.

Vi sitter nu i tystnad. Vi har gjort det i 3 minuter och 43 sekunder. Jag har räknat. Plötsligt hör vi fotsteg bakom oss och både jag och Noel vänder oss om snabbt. Där står Dante.

"Gloria. Jag fick just ett samtal. Från sjukhuset.." säger han andfått och sätter sig mellan mig och Noel på bänken och omfamnar mig innan han viskar.

"Din mammas flyg hem.. det.. störtade och.. hon finns inte mer.." viskar han och hela min värld stannar. Det första jag tänker på när chocken har lagt sig är min storebror, Timmy.

Jag reser mig hastigt upp med tårarna rinnandes ner för mina kinder och drar upp min mobil. Jag trycker snabbt på kontakter och ringer honom.

"Hallå..?" Säger någon med trött och raspig röst och jag börjar direkt storgråta.
"Mamma!! Mamma är d-död" hulkar jag och Timmy flämtar till i andra sidan luren, han är något bättre på att hantera situationer än jag är.
"Möt mig vid Ica 10:00 så har jag med mig alla dina kläder hem till min lägenhet under tiden. Jag älskar dig. Gör inget dumt. Puss"

Jag kollar upp från marken på Dante som sitter med ansiktet ner i händerna och Noel som rest sig upp. Han går sakta fram till mig.

"Vem pratade du med?" Säger Noel.
"Min storebror.."
"Oh.. ska ni träffas? Ska jag skjutsa?" Säger han.
"Ja tack.." säger jag försiktigt.

"Jag sticker hem sålänge.." säger Dante försiktigt.
"Vi syns ikväll, birthday boy" säger jag med ett påklistrat leende innan jag och Noel påbörjar vår promenad hem till honom.
Där går vi, två förkrossade tonåringar hand i hand. Påväg hem till Noel för att lugna ner mig, och sen roadtrip till Ica.
Och ändå var allt jag kunde tänka på, hur Dantes födelsedag blev förstörd.

_____________________
Förlåt för kort och hetsigt kapitel💛