You lose baby

9|Förlåt men de är sant

Alex på bilden 

Kims perspektiv 

"Nu är lektionen slut" säger min lärare och snabbt springer jag ut från klassen "Kim!" hör jag Nicole ropa men jag bara springer, jag måste ha luft. Jag springer till baksidan av skolan, här brukar ingen vara bara rökarna. Jag lutar mig bak på tegelväggen och sjunker ner mot den kalla marken "K-kim" jag kollar upp och får möta Alex choklad bruna ögon "vrf är du här Alex, vrf är du inte i Malmö?" frågar jag "Jag är så ledsen för de som hände i Malmö jag menar verkligen det, jag förväntar mig inte att du ska förlåta mig men kan vi inte bara vara vänner?" fråga han och log lite snett, jag reste mig upp från marken "Bara vänner" sa jag och han gick fram mot mig och gav mig en snabb kram "Bara vänner" svara han. 

Vi satt och prata länge om alla i Malmö om hur dom har haft de osv, jag berätta om när jag log i koma och om Nicole, Sara och killarna, han vill jätte gärna träffa dom så jag sa att vi kunde ses på ett kaffe efter skolan. Jag berätta för Sara och Nicole om vem Alex var osv och dom förstod.

1 Vecka senare, Festen

"Festen är en så bra Alex!" Skrek Sara för att musiken var så hög "Tack så mycket!" skrek han tb "Kom nu vi dansar!" ropa jag och drog Nicole och Sara intill mig. Vi dansade vild på bordet tillsammans med några andra. Tjejerna och Killarna hade kommit bra överens med Alex, jag och Alex hade kommit varan nära nu men bara som vänner, jag hade saknat våra roliga konversationen men nu var det tillbaka. 

Ett par starka armar tar tag om min midja och lyfter bokstavligen ner mig från bordet, Alex    "Men hallå jag dansa" sa jag och la armarna i kors "Lyssna på mig Kim" sa han nu stod vi ute så vi slapp skrika "Jag är så ledsen Kim" sa han "Va, vad har hänt Alex" sa jag "Asså Adam har varigt otrogen med A-amelia" sa han "Men kom igen Alex sluta ljuga Amelia är inte ens här hon är kvar i Malmö" sa jag irriterat "Nej jag lovar kolla" sa han och räckte fram telefonen, på skärmen såg jag en bild på Amelia som är upptryckt mot vägg och stor hånglar med... Adam "Förlåt med de är sant" sa han. Jag kunde inte tänka klart jag bara sprang sprang där ifrån.

Alex perspektiv 

De funka Amelia sa jag i telefon Bra nu ska vi få tillbaka vår Kim resten av planen tar jag sa hon Lycka till sa jag sen avsluta jag samtalet.

Kims perspektiv 

"Heej K-kim" sa en bekant röst "Amelia?" fråga jag "Ja det är jag, du anar inte hur mycket jag har saknat dig" sa hon med sprucken röst "Du hångla med min kille" sa jag kalt "Jag lovar Kim jag visste inte, de var han som tryckte upp mig mot vägen, sen fråga jag vad han hette när han sa Adam drog jag snabbt ifrån och sprang ut till Alex som stod ute i trädgården, jag berätta allt och han sa att jag skulle prata me dig" "Förlåt de var inte meningen" fortsatte hon nu gråtandes "Men du, gråt inte de var Adams fel jag borde ha fattat när han var otrogen första gången, jag har saknat dig så mycket" sa jag och hon krama om mig, nu stod vi där och grät, jag hade verkligen saknat henne.

-------------------------------------------------------

Draaama