beyond the light

Please don't

Jag vaknade upp av att solen sken igenom fönstret mitt i ansiktet, ofcours. Utanför så kvittrade fåglarna och blommorna reste sig i solen. Ett lugn sköljde över mig, och jag kände ett plösligt rastlöshet i min kropp. Jag steg upp ur sängen och slängde en blick på Harry. Han sov fridfullt med djurpa andetag.

Jag drog av min tröja och drog istället på mig ett linne och ett par joggingbyxor, sedan gick jag ut i köket och letade igenom lådorna efter en toffs. Efter ett par minuter hittade jag äntligen en toffs, långt ner i en av lådorna. Ett ljud kom bakom mig och jag kände ett par starka armar omringa min midja. "Where are you going?" Sa han med en krasslig morgonröst. Jag log och la mina händer ovanpå hans. "I'll go for a run" Sa jag kort och försökte komma ur hans grepp. Jag hörde honom skratta lågt innan han viskade "Mind if i join?". Mina ögonbryn höjdes samtidigt som jag vände mig om för att möta hans blick. "Seriously, you want to keep up and run?" sa jag med förvårnad röst. "Are you suprised? I love running". Sa han och släppte mig. "Get ready then" sa jag och satte mig på köksstolen. "I have no athletic wear here, so I'm done" 

-

"come on Harry! was not it you who love to run?" Sa jag och skrattade. "Um, It was a long time ago!.." Jag skrattade och ökade min fart. Harry sickade bakot och flåsade. "Alright, Lets take a pause" mumlade jag och satte mig ner på en bänk i parken. Harry kom snabbt dit och slog sig ner. Tysnaden la sig och jag lyssnade till fåglarna som kvittrade. Plösligt såg jag hur Harry spände sig och han kollade bort mot det hållet vi kom ifrån. "Bailey,..Come on let's go" Sa han och tog tag i min handled. "But Harry.." Sa jag innan han avbröt mig. "No Bailey, come on, Now!" Fräste han och drog med mig med snabba steg. "harry.." Försökte jag igen men han avbröt mig igen. "Shut up! I told you to come!". 

När vi kom hem till mig drog han snabbt igen dörren och kollade oroligt omkring. "All right. listen now Bailey. I will go out and come in a moment, and whatever you do, so you do not go out, do you hear me?!" Sa han och la sina händer på mina axlar och kollade mig djupt i ögonen. "Harry, whats going on! And you can not tell me what to do!" fräste jag. "Bailey, please. Listen to me, do not go out. You do not know what can happen. I'll be back, I promise" Sa Harry och det han gjorde sen överaskade mig, han placerade sina läppar mot mina. Han drog sig sen snabbt tillbaka och log, innan han öppnade dörren och drämde sen snabbt igen den igen. Jag stog där, nästan paralyserad. Vad i helvete hände där? Jag drog mig sakta ner mot väggen och drog upp mina knän. Varför umgås jag med Harry? Jag känner honom knappt, och han har flera gånger försökt kyssa mig, men varför drog jag inte tillbaka denna gången? Och varför blev han så spänd? 

Alla frågor blev som virvelvindar i mitt huvud, och jag gick och satte mig i soffan, med fjärkontrollen i högsta hugg. Jag kan lika gärna försöka att inte tänka på det, men hur skulle jag inte kunna? Det låg en filt i ena hörnet av soffan som jag snabbt drog över mig. Tysnaden la sig över lägenheten och mina ögonlock blev tyngre. jag kämpade emot sömnen, men det fick snabbt övertaget.

-

Mina ögonlock öppnades, och paniken vällde över mig. Klockan var 2 på natten och fortfarande inget tecken på att Harry hade kommit. Jag ställde mig upp och ett ljud hördes från badrummet. Jag smög ditt och hörde Harry mumla grejer. Min hand letade sig till dörrhantaget och jag drog försiktigt upp dörren. Harrys ansikte vände sig till mitt och min mun föll öppen. Han hade en massa sår i ansiktet som blödde, och hans händer var lika blodiga. "Harry, what have you done? You're all bloody!" Skrek jag och kollade medlidandes på honom. "Sorry Bailey, but I had to do it .. The man that I saw today was the father, he saw me and you. he had hurt you" Sa han lågt, nästan som en viskning. "So you killed him? You killed your own father!?" Skrek jag och han skakade på huvudet. "Not even i would kill someone, i just scared him of a bit..". 

"Your unbelieveble" mumlade jag och drog fram ett kitt med bandage och andra grejer. "I can take care of myself" Fräste han och drog bort grejerna från mina händer. "What a gentleman you are, Harry" Fräste jag tillbaka och blängde på honom innan jag gick ut från badrummet. Jag kände hur tårarna brände bakom mina ögonlock. Han sårade mig, mentallt. Mina fötter gick till sovrummet och jag la mig ner i sängen, och drog snabbt över mitt täcke. Nu kunde jag inte hålla igen tårarna som brände, och jag släppte ut allt. Jag grät tyst. Ljuden från Harrys fötter kom närmre och jag torkade bort mina tårar med täcken, och vände bort mitt huvud. Ljudet från hans kläder som fall mot golvet hördes innan han själv klättrade in i sängen, och hans armar fann snabbt min midja. Hans lukt omringade mig och ett sorts lugn sköljde över mig. Innan han började kyssa mig lätt ner från nacken. Jag spände mig genast och slöt mina ögon. "Bailey, I'm sorry, but I think about you, alot" Viskade han och hans händer smekte mig längst ryggen. "Harry, stop.." Sa jag som en viskning och ännu en tår rann längst min kind. "Bailey, i won't hurt you, I promies". Hans händer trevade längst min kropp och en rysning for igenom min kropp. "Harry, you do not know how it feels, I know you will not hurt me but I need time. Please understand me" Jag hörde hur han suckade och tog bort sinahänder. "Sometimes it feels like you don't like me, and Im doing my best to behave myself. But it's hard sometimes,  especially if I'm lying next to you at night" Jag vände mig om och gav honom ett svagt leende. "you don't need to worry, I'm pretty much yours already" Sa jag och gav honom en kyss. "But I'm not ready tonight, please accept it"

___________________________________________

Tjoo! Ett till avsitt! :)