beyond the light

"Are you okey there?"

Harry och jag hade kommit överens om att vi skulle försöka bättra oss, mot varandra. Att kräva av Harry att han skulle vara trevlig mot nästan alla han mötte var tydligen, för mycket att begära. Harry hade dock varit på ett glatt humör dom senaste dagarna, vilket fick mig att undra varför. Jag kröp ner i Harrys säng och zappade mellan kanalerna, jag kände mig trött och ville allra helst falla in i en djup sömn. Men oroligheten gnagde i mig. Harry vet ingenting, men på senaste tiden har jag börjat få madrömmar om olika saker, ibland helt okända saker som en annan person som blir skadad. Men allra mest om den kvällen då Harry hittade mig. När den äckliga mannen tryckte upp mig mot väggen och kysste mig hårt längst halsen. Jag blev genast ledsen över mina tankar när jag blickade tillbaka till det ögonblicket. Harry kom in i rummet och jag tvingade fram ett leende. Harry log ett leende tillbaka, med smilegroparna långt upp i ansiktet. "what?" sa jag undrande och Harry ryckte på axlarna. "No nothing, it just hit me how cute you are when you are sleepy" Sa han och jag kände hur det hettade om kinderna. Jag kröp ner och kunde känna Harrys armar dra mig närmre. 

-

"No, please.." viskade jag när mannen drog upp mig mot väggen. "Be quit your bitch, or your family will be sorry!" fräste han. Jag stängde mina ögon. När mannen bara stog där, fortfarande greppade mig hårt så öppnade jag ögonen. Synen fick mig att öppna munnen i fasa. Harry stog där, med ett grin på ansiktet. "You shoul'dt trust me, believe me" Sa han medans han tyrnade bort. 

flera bilder flashade då förbi, några från min barndom mixad med våldtagaren. Mitt hjärta började slå fortare och jag vaknade ur min dröm. "Are you okey there?" Hörde jag Harry viska med en mjuk, men ändå krasslig röst. Jag skakade på huvudet. "It's okey princess, it was just a nightmare.. What did you dream about?" Sa han oroligt. Jag drog upp täcket lite och lät tårarna strömma, Harry satte sig upp och drog mig till hans famn. "The man who raped me, the scene just keept going in my head, and it was like i could feel the pain..Some nice memories came along, but he would always come back, like i had no were to run. And it scared the shit out of me" Sa jag och pausade. "Have you ever had a nightmare so realistic, that you actually felt like it was real? Cus that's what happend to me". Harry kysste mig varsamt på läpparna, som att jag skulle gå sönder om han tryckte för mycket. "Yes, i have. It's not funny  at all, but I'm here for you, now and forever" sa han och log. Jag log tillbaka och viskade "Thank you..". Innan jag kunde tänka, så kysste jag honom, passionerat. Fjärilarna i magen växte, innan jag drog mig tillbaka. Vi kollade på varandra i några sekunder, innan våra läppar möttes igen, i en mer hårdare kyss. Mitt hjärta slog vålter och min hjärna sa åt mig att inte sluta, inte ens för en sekund. Men plösligt drog Harry sig undan, och kollade medlidande på mig. "We don't need to do this Bailey, you don't need to satesfie me, I'll wait, no need to rush things" Sa han och la sin hand på min midja. Jag kollade på honom. "Who said i did't want this?" Frågade jag. Harry höjde sina ögonbryn. Våra läppar möttes ännu en gång, och denna gången la sig Harry över mig. Panik sköljde över min kropp och jag stelnade till. Varför reagerar jag såhär? Harrys andetag kittlades i nacken. "I won't hurt you Bailey, I promies" Viskade han och virade sina fingrar i mina. Jag slappnade av lite och drog min lediga hand längst hans rygg. Harry kysste min nacke och hittade snart ett ställe där jag var extra känslig, och sög på det. Ett rus föll igenom min kropp, och jag flickade till. Han lämnade absolut ett märke. Hans händer tuggade på min tröja, och han kollade på mig med en undrande blick. Jag nickade på huvudet och han drog av mig tröjan. Hans händer placerade sig på mina höfter samtidigt som han lutade sig mot mitt öra och viskade "I'll make you feel so good". Hjärtat slog vålter.

 -

Jag satt i badrummet och grät, floderna kom bara. Jag reste mig sakta upp och kollade mig i speglen, Synen fick mig att snyfta mera. Jag öppnade ett skåp och sökte panikartat efter något vasst. Jag hörde Harrys fotsteg komma närmre och jag vände mig om, fort gick mina fötter mot dörren och stängde den. Jag låste och gick tillbaka till skåpet. Jag hittade det jag letade efter, en rakyvel. Jag satte mig ner på golvet och kollade på min handled. Jag la rakbladet mot min hud och drog till, igen, igen och igen. När jag var slut så droppade det blod från min handled på golvet. "Bailey, are you okey in there? I thought i heard someone crying?" Sa Harry. Jag svarade inte utan kollade bara på min handled. Det sved. "Bailey? Answer me!" Sa Harry lite skarpare. "I'll kick the door in if you don't answer me". Dörren svängdes upp, och en mycket förvånad Harry syntest vid dörrkanten. "Bailey.." Sa han och jag kollade ner. "Bailey, why?". 

"I did it because I do not deserve you. You wait so long for me to be able to touch you without me crying. There is something wrong with me, I know it. Everything is because of the disgusting man who was with me. You deserve someone who can give you what you want" Sa jag och han kramade mig. "Bailey, do not you understand? I like you, I love you actually. I would not have been here otherwise, right? But it hurts me that you let me touch you if you do not like it, for it is not the intention. You'll like it, otherwise I stop without thinking about it. It's about you."

"You love me?" sa jag förvånat. Harry log lite innan han svarade "Of course"