Jag vaknade av kommendörens stränga röst som skrek på oss att det var dags att vakna genom högtalarsystemet.
När jag precis hade kommit hit var jag rädd för henne, men man vande sig snabbt.
Jag satte mig upp, sträckte på mig och klev sedan ner på det kalla golvet och hann precis se en råtta smita in i ett hål i väggen.
"Äckliga råttor, de är ju för tusan överallt" tänkte jag innan satte på mig kläderna.
En sak var skön med att bo här iallafall, att man aldrig behövde välja kläder, man hade bara en enda outfit att välja på, en grå säckig sak. Men det var nog också det enda jag gillade med det här stället. Jag saknade min familj, min mamma, min pappa och min bror.
"Om det inte hade varit för att jag pratat så i bilen", den tanken hade jag tänkt säkert tusen gånger och den slog mig fortfarande varje dag även fast det hade gått 6 år efter olyckan. Inte lite sådär som ett slag på skoj utan verkligen som ett hårt slag i magen.
Jag hade precis fått på mig kläderna när kommendören skrek att "Om ni oduglingar inte kommer inom 30 sekunder så blir det ingen frukost." Min mage kurrade så jag snabbade på ut till matsalen.
Den kräkframkallande lukten nådde mig en bit innan jag var framme vid matsalen, men jag var hungrig så jag bestämde mig för att försöka äta lite ändå.
Det var kanske ytterligare en anledning varför kläderna var så säckiga, eftersom vi alla var så magra.
Jag avundades storstads ungarna i sina nya fläckfria kläder som perfekt passade deras kroppar, om jag ändå
hade varit som dem.
(Första kapitlet ute nu ;D, kommetera gärna om du hittar stavfel etc.)
VOCÊ ESTÁ LENDO
Mindre värd
Ficção Científica"Ingen kunde veta att hon skulle förändra världen, på både gott och ont." ~ Året är 2199, 179 år efter det stora kriget mellan de dåvarande staterna Kina och USA som för alltid förändrade vårat liv på jorden. Men det verkar som vissa inte har lärt...
