Med dom orden och ett oroligt ansiktsuttryck mitt emot mig så reser jag mig upp. Jag springer gråtande ut från caféet, in i folkmassan och bara fortsätter. Jag tar första bästa buss jag ser och jag orkar inte ens bry mig vart den stannar. Jag vill bara bort här ifrån. Jag orkar inte bry mig om mina problem. Min pojkvän misshandlar, våldtar mig och drogar. Jag blundar för en sekund men somnar av ren utmattning.
"Nästa stopp, Vildabacken. Ändhållplats på linjen."
Vart fan är jag? Jag går ut från bussen och kollar på telefonen. Klockan är 17:53. Allt jag ser är bussen som är påväg att åka och skog. Vad i helvete ska jag göra nu då...
—————
Heh hej det e jag igen. Förlåt för dåligt kap men har lite ångest för att jag inte har uppdaterat på jättelänge och klockan e kvart i ett på natten så, jaaa. Förlåt för att jag är sämst på att uppdatera (och skriva heheh) men nu ska jag försöka bättra mig. Vet btw om det är några som fortfarande läser men jaja. Rösta och kommentera så blir jag gla.
Vi hörs!
أنت تقرأ
1476 Slag }{ Foscar
أدب الهواةDu slog mig, Du sa att du älskade mig, Du tog på mig, Du sa att du skulle sluta, Du sa att du gjorde det för mig Du ljög... Du slutade aldrig...
