Sammkänande leder till mycke

16 4 0
                                    

Jag torkade snabbt tårarna och kollade på han som inget hade hänt, som jag aldrig hade gråtit.
- Du behöver inte skämmas över något inför mig.
- Ursäkta? Jag känner knappt dig...
- Nej men det känns som om jag känner dig, som om vi är ämnade för varandra.
- Ross heter du va?  Han nickade.
- Ross, jag vet knappt ditt namn,  jag vet ingenting om dig och jag KÄNNER inte dig, okej?
- Jo det gör du, jag bara vet det.
Han vägrade alltså att ge sig. Okej då förkänar han detta.
- Snälla du, det endå jag vet om dig är att du heter Ross och bara råkar vara supersnygg, okej jag har nog en av dem värsta dagarna i mitt liv så snälla låt mig vara.
Han kollade intresserat på mig.
- Så du tycker jag är snygg?
- Ja, men det har inte med saken att göra, så snälla kan du låta mig va?
- Vad sägs om detta, vi frågar frågor till varandra, om du går med på det så ska jag låta dig vara sen, ok?
- Visst, men jag börjar, vad får dig att tro att vi känner varandra?
- Jag känner det på mig, jag vet hur allt känns.
- URSÄKTA MEN DU HAR INGEN ANING OM HUR JAG HAR DET OKEJ? DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT VARA FÖRÄLDRARLÖS, ELLER NÄSTAN FÖRÄLDRARLÖS, EN MAMMA SOM DRICKER BORT SITT OCH SIN DOTTERS LIV. DU VET INTE HUR DET ÄR ATT HA CANCER... SÅ KOM INTE OCH SÄG ATT DU VET HUR DET KÄNNS!!
Han kollade långt på mig, men jag kunde se att i hans gröna ögon så blev han nog egentligen sårad.
- Det vet jag visst det, mina föräldrar är också döda, och jag vet exakt hur det känns att vara döende, du kanske borde tänka efter innan du pratar?

Vänta vad hände precis? hade jag precis skällt ut någon som inte förkännade det?
- Förlåt, jag trodde inte du hade det så, du ser ut att vara en kille som har allt, familjen och tryggheten.
- Det är lungt, jag är ganska van vid folk som överreagerar i mitt liv.
Han började skratta, varför skrattade han egentligen? Men det var ganska komiskt egentligen, så jag börja också skratta.
Efter fem minuters av skrattande, så blev vi tysta, och jag fick en impuls av att kyssa honom.
Sen var våra läppar mot varandra.

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Mar 28, 2018 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Vampyrens ögaWhere stories live. Discover now