023

432 16 9
                                    

Gillas av finnwolfhardofficial, emiliasmith och 322 754 andralialwhite hey i think i like ice cream a lot ;)visa alla 9054 kommentareremiliasmith me too ;)strangerthngs @finnwolfhard can you tell us about who the fuck this is?finnwolfhardofficial ...

Ups! Ten obraz nie jest zgodny z naszymi wytycznymi. Aby kontynuować, spróbuj go usunąć lub użyć innego.

Gillas av finnwolfhardofficial, emiliasmith och 322 754 andra
lialwhite hey i think i like ice cream a lot ;)
visa alla 9054 kommentarer
emiliasmith me too ;)
strangerthngs @finnwolfhard can you tell us about who the fuck this is?
finnwolfhardofficial i think i like u a lot

Jag läste igenom kommentarerna, eller ja. Jag försökte läsa de flesta, men speciellt Finns kommentar, den fick mig att le oavbrutet. På tal om själva bilden, så hade jag hängt med Emilia nästan hela veckan. Vi hade blivit ganska bra vänner, även då hon kunde vara lite av en bitch ibland, men hon har verkligen förändrats sedan jag träffade henne. Det har nästan gått två månader sedan jag träffade henne första dagen i skolan. Hon är kind of min bästa vän här i Vancouver, och jag tror faktiskt att jag kommer sakna henne när jag åker hem.o

Men hon kommer nog aldrig ta Majas plats, för Maja är Maja. Vi har ju känt varandra sen vi föddes, typ.

Jag släckte ner skärmen och försökte fokusera på att locka klart den sista locken i mitt hår. Jag drog ut sladden ur eluttaget och la locktången på sidan av sminkbordet, sedan granskade jag resultatet i spegeln. Jag var faktiskt ganska nöjd med hur mitt hår blev, det passade bra till min ljusbruna/beiga klänning.
(se bild ovan).

I know, det kanske inte låter så fint. Men den är faktiskt jätte fin, och det faktum att det här är det enda exemplaret av denna klänning gör att jag är väldigt stolt över att få ha den. Det är ju inte varje dag man har på sig en special sydd klänning liksom.

Anledningen till allt det här är att Finn berättade för mig förra veckan att han skulle åka på Comic Con, och han undrade och jag ville följa med honom. Som sällskap, antar jag. Mammas manager Paisley har blivit lite som min "manager", så hon tyckte att jag skulle ha en speciell klänning. Inte direkt för att jag behöver någon manager, men det känns proffsigt att ha en, så jag låtsas hon är det.

Paisley har ganska bra smak på kläder, så därför var hon jätte bra att ha som klädråd, och hon hjälpte mig att bestämma klänningens design.

Jag plockade ihop mina viktigaste saker att ha med, det vill säga min mobil och min laddare i en liten, vit väska. Mer hann jag inte innan någon knackade på hotellrumsdörren. Jag öppnade dörren och såg Finns leende.

"Du är jätte fin", sa han och drog en hand genom sitt lockiga hår.

"Tack, du ser inte heller så dum ut", sa jag och log lite. "Ska vi åka?", frågade jag sedan. Han nickade till svar.

Plötsligt dök Paisley upp bakom Finn, hon sken upp i ett leende när hon fick syn på mig. Hennes röda hår låg perfekt ner till axlarna, hon hade på sig en vit blus och en svart knälång kjol, like always.

"Lia, du ser fantastisk ut", sa hon och gick in i rummet. "Är du redo för att åka?", tillade hon sedan medan hon rättade till klänningen lite.

"Tack så mycket! Och ja, jag är redo", besvarade jag henne och log.

"Bra, men först måste vi gå igenom lite viktiga saker", sa hon mjukt och log. Jag nickade.

"Det är en del fotografer som står utanför hotellet, så var beredd på det", sa hon och räckte mig ett par ljusrosa solglasögon. "Dom här kan nog komma till användning", sa hon sedan och skrattade.

"Tack", svarade jag och tog emot dom.

"Jag tror att de kommer att försöka fånga Finns uppmärksamhet mest. Men om de skulle fråga dig något, svara inte på några privata eller personliga frågor, bara vinka lite, le, och sedan gå fram till bilen som står parkerad framför hotellet, okej?", sa hon sedan. "Ni kommer ha vakter i närheten, ifall att något skulle hända", tillade hon sedan.

Allt det där med vakter och grejer gjorde mig nervös, väldigt nervös. Jag tror att Finn märkte av det för plötsligt kände jag hans hand på min axel.

"Vi går tillsammans, allting kommer gå jätte bra", sa han lugnt. "Det är bara några meter fram till bilen", tillade han sedan. Jag log mot honom, han tog min hand och sedan begav vi oss ut från hotellrummet.

Vi gick ner för trappan och några vakter mötte upp oss. Finn släppte min hand.

"Vi kan inte gå så där ute, du vet, hålla handen", sa han och nickade mot utgången, jag nickade bara till svar. "Det blir en stor grej av det", tillade han sedan, och jag nickade ännu en gång innan vi sedan begav oss ut.

Det blixtrade och ljuset från kamerorna bländade mig. Jag drog ner solglasögonen för ögonen. Jag såg hur fotografer och fans runt om försökte trycka sig fram och fånga Finns uppmärksamhet. Det var svårt att uppfatta vad de sa, det mesta hördes bara som skrik. Plötsligt dök en kamera upp framför mig och det gjorde nästan ont i mina ögon av blixten.

"You look stunning tonight!", det var fotografen som pratade med mig. Han följde mina efter mig medan jag gick framåt mot bilen.

"Thank you!", besvarade jag honom och gav honom ett leende. Det blixtrade till igen.

"And what's your name, young lady?", frågade han medan hans, i guess, kollega tog fram ett litet skrivblock.

"Lia White", svarade jag och log igen, samtidigt fick jag en konstig känsla. En nervös känsla, men på något sätt väldigt bra. Kollegan antecknade ner mitt svar, medan de följde mig fram till bilen.

"Tell us, how do know Finn Wolfhard?", frågade han medan vakterna öppnade bildörren.

Jag svarade inte på frågan utan hoppade bara in i bilen efter Finn. Bildörren stängdes och det blev plötsligt tyst, sedan rullade bilen ut på vägen. Det var alltså såhär det kändes att vara känd.

-
Mina kapitel blir bara sämre och sämre :) men som ni alla väntat på detta kapitel, nu är det släppt. 💘

Finn Wolfhard - MaybeOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz