Forever? Forever

Leendet

Emelies Perspektiv: 

Jag låg i min säng och lyssnade på musik. Oscar vänner hade varit här runt 2 timmar nu och dom hade inte dräkt vart tysta. Men plötsligt hörde jag hur någon öppnade min dörr. Det var Oscar som kom in.

-Eh jag och killarna tänkte gå och fika skulle du vilja hänga med eller något? frågade Oscar.

-Ja gärna jag ska bara byta om, sa jag och kollade på honom.

-Okej vi väntar där nere, sa Oscar sedan stängde han dörren och gick ner.

Jag reste mig från sängen och gick fram till min byrå där jag hade mina kläder. Jag tog ett par vita jeans shorts, sedan gick jag fram till min klädhängare och tog en ljusrosa tröja med texten NYC. 

Sedan tog jag mina pilotsolglasögon och gick ner till killarna. Jag såg Oscar, och sedan Felix. Brevid Felix stog två andra killar. Ena killen hade mörkbrunt hår, en snapback. Han gick närmare mig och hälsa.

-Hej jag heter Oscar men du kan kalla mig ogge för att ja vi är ju två Oscar, sa han och log.

-Emelie, sa jag och sträckte fram handen.

Men istället för att ta min hand så kramde han om mig.

Sedan kom den sista killen fram, han hade svart hår och mörka ögon. Han log mot mig. Han hade ett super fint leende verkligen.

-Hej jag heter Omar och ja jag är den bästa av oss alla, sa han med göteborgs dialekt. Så alla började skratta. Till och med jag började skratta. När jag hade slutat skratta sa jag.

-Hej emelie du ska väl antagligen också ha en kram eller? sa jag och kollade på honom.

-Men det är väl klart, sa han. Sedan kände jag hans armar omkring mig. 

-Så ska vi gå nu, hörde jag Oscar säga.

Alla nickade sedan började vi gå.

-Så vart ska vi fika, sa jag och kollade på killarna.

-Vi tänkte gå till espresso house om det är okej, sa felix.

-Mm okej det blir bra, sa jag och kollade på dom.

Hela vägen pratade jag med killarna för att lära känna dom bättre.

Felix Perspektiv:

Jag kollade lite på emelie i smyg när hon pratade med Omar. Hon var verkligen super fin och super snäll. Hon vände sitt ansikte mot mig. Nej Felix sluta kolla nu hon kommer tro att du stirrar. Vänta det är ju det jag gör. Jag vände min blick ner i skorna istället.

-Så ni har alltså ett band, hörde jag emelie säga.

Jag kollade nu upp på alla, alla såg helt chockade ut. 

-Visste inte du det? The fooo? sa jag och kollade på henne fundersamt.

-Jo det är väl klart att jag visste typ alla i min förra klass pratade om er så det var väl svårt att missa, sa hon och log lite.

Asså åh hennes leende, jag log för att hennes leende va så fint. Men sluta Felix du känner knappt tjejen.

____________________________________________________________

Ett ganska kort kapitel men bättre än inget right. Jag skrev ett längre förut men råkade ta bort det så det blev ett ganska kort. Glöm inte att kommentera och rösta om ni tycker om novellen