Rewind

- 5 -

- Dedikerad till the fab unicorn fatima1155. <3 -

:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

"MK?", sa Skyler. "Mh?"

"Vad var det du gjorde här?", frågade hon. "Alltså att du inte är i skolan", fortsatte hon.

"Jag fick nog av en person", sa jag. "Diana, ellerhur?", gissade hon.

"Uh huh, hur visste du?", frågade jag förvånat. "Jag gick i samma skola som du går i nu", svarade hon. "Och jag blev också drabbad av Diana", sa hon. "Oh, okej", var det ända jag sa.

"Vad hände?", frågade Skyler. "Jo, eh .." Började jag, men jag var osäker om jag skulle berätta. "Lita på mig, Mary Katherine", sa hon och log smått. "Ehm .. Jag gissar på att du vet om hela min historia, eftersom alla i denna lilla staden vet", suckade jag. "Näe, vadå?", sa hon och lyfte på ena ögonbrynet. "Berätta!"

Jag berättade om min kraft, Fiona, min familj och hela min bakrund. Jag vet inte varför jag berättade allt för Skyler, men jag kunde lita på henne.

"Så coooolt!", tjöt hon och fnittrade när jag berättade om min kraft. "Kan du inte prova?", frågade hon. "Men du kommer inte minnas nåt ändå", svarade jag. "Oh, juste", sa hon.

"Men vad var det som gjorde att du kom hit just idag?", frågade hon. "Jo, den är en konstig historia bakom det", skrattade jag osäkert. "Okej, berätta!", sa hon nyfiket. "Eh, du vet detta", sa jag och pekade på min handled. Hon nickade. "En del av det gjorde jag idag, i ett bås i skolan", fortsatte jag. "Det hade droppat lite blod på golvet och Diana trodde att det var .. nåt annat." Skyler nickade förstående. "Hon berättade för alla", sa jag och suckade. Skyler bara skakade besviket på huvudet. "Typical Diana", sa hon.

Det blev tyst ett tag och vi bara stirrade ut över hagen. Det var så vackert. Skyler klappade sin häst och jag tog in lukten av gräs och blommor.

"Jag hatar henne så mycket", sa Skyler helt plötsligt. "Hon mobbade hela min familj", sa hon och sparkade irriterat på en sten. "Sedan när mamma och pappa .. gick bort, så blev det värre", sa hon. "Det är som att hon har skickats från helvetet hit, för att plåga oss", sa jag och suckade igen. "Ja, hon är en idiot efterallt", sa Skyler.

"MK, jag måste berätta en sak", sa hon. "Vadå?", frågade jag.

"Du vet", sa hon. "Din kraft."

"Ja, vad är det med den?", sa jag. "Jo, jag ..", började hon men tystnade. "Skyler, vad är det?", frågade jag. "Du vet att det är bara tre stycken från denna världen som får en övernaturlig kraft, ellerhur?", sa hon osäkert. "Jaa .. ?", sa jag och höjde ena ögonbrynet. "Lyssna nu, du och min familj är de ända som vet det här", sa Skyler lågt. Hon tog en kort paus. "Jag är en av de tre", sa hon och log snett. "Va?", sa jag av ren chock. "Jag är en av de tre som har en kraft", sa hon tyst. "Så .. Du är som jag?", frågade jag henne. "Jag antar det, men vi har inte samma krafter", sa hon. "Men, vilken kraft har du?", frågade jag henne. "Jag kan bota sjuka människor", log hon. "Det är ju helt .. Underbart", sa jag och log. "Mycket bättre än min", sa jag med en suck.

"Det har ju sina nackdelar också", sa hon besviket. "Min med", sa jag. "Varje gång jag botar någon, så blir jag svagare", sa hon. "Och det är därför jag vill bli av med den", sa hon. "Men ..", började jag men tystnade. "Jag med", sa jag istället. "Men snälla, berätta inte för någon", sa hon. "Jag lovar", sa jag.

"Vem tror du är den tredje?", frågade jag. "Jag vet att det är en kille som är ett år äldre än oss", sa hon. "Men jag vet inget om hans kraft eller vem han är."

"Mhm, jag undrar vilken kraft han har", sa jag.

Jag kom ihåg en sak. Skyler hade sagt att hon ville bli av med hennes kraft. Visste hon vad man skulle göra?

"Skyler", sa jag. "Du sa att du ville bli av med din kraft, vet du ens hu-", sa jag men blev avbruten av att hon svarade innan jag ens var klar med min mening med ett enkelt "ja". "Ska du liksom gö-", sa jag men blev avbruten igen. "Ja", sa hon och skrattade tyst. "Sluta avbryta mig!", sa jag och försökte låta sur men jag bara skrattade. "Okej, okej!", sa hon och lyfte upp händerna som att hon gav upp.

"Jag vill också bli av med min kraft", sa jag. "Jag fattar nog varför", sa Skyler. Jag bara hummade och kollade ut över hagen igen. "Det är så fint här", sa jag. "Jag har alltid drömt om att få bo på landet, bort från alla andra människor."

"Det är inte direkt så att man bor helt ensam här, vi har faktiskt några gammla gubbar och tanter till grannar", sa Skyler och fnissade. "Bättre än att bo med hundratals personer som hatar dig", sa jag. "Sant", höll Skyler med.

"Jag vill åka så snabbt som möjligt", sa Skyler plötsligt.

"Jag med", sa jag. "Fattar du hur många gånger du har sagt "jag med" idag?, skrattade Skyler. "Men, det är inte mitt fel att vi har så många saker gemensamt", sa skrattade jag.

"MK?", sa Skyler. "Jaa?"

"Kan vi inte hem till mig, så kan vi söka upp den tredje personen på internet?", frågade hon. "Javisst, det kan vi göra", svarade jag och log. "Jag vill så gärna veta om honom och hans kraft", sa Skyler. "Ja, det ska bli spännande", skrattade jag.

:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

A/N: Okok nu kanske några blev sura för att jag stoppade just där, heh

Please don't kill meh :(

Iaf, detta kapitlet är dedikerat till Fatima, en av de bästa jag vet. OCH JA, JAG GER MIG. DU ÄR EN FAB UNICORN. OCH DET ÄR ALLA NI ANDRA. OCH JAG. ELLER? ;-;

Iaf, du är en jättebra vän och du är så jävla rolig :')

DIN COOLA SAK. Oj, unicorn menar jag. ._.

Jaja, love ya' <33

Okej, I'm sorry, det blev en lång A/N, igen. Tycker ni ens om att jag skriver A/N? Jag vill ju inte skriva något som ni inte läser eller inte vill att jag skriver. •~•

LOVE YOU MY FLUFFY UNICORNS! :') x