Älskade dotter! del 2

" Hjälp henne med att hitta en klänning!" säger mamma och klappar mig på axeln. "Absolut fröken, vilken färg?" hon tänker lite och frågar mig "vilken är din favorit färg älskling?" jag tänker efter "hm, ljus rosa" mamma nickar och och viskar till jungfrun, "ta en fin rosa klänning och sen så be skräddaren sy om hennes rosa födsel klänning till hennes storlek!" Jungfrun nickar och gör en gest mot trappan. Jag går upp för trappan och in i garderoben, en stor garderob med flera hundra klänningar. Hon tar fram en kortärmad klänning med en vit långärmad underklänning.       "Har du använt korsett förut?" jag kollar på henne tveksamt och svarar ett kort "Nej, eller jag tror inte det..." "okej, det kan göra lite ont, men det är bara i början sen kommer du bli van!" jag nickar och tar av min min smutsiga klänning.                                                                                                           Jag vet att  hon som kidnappade mig använde korsett och när jag var liten så frågade jag henne var det var och då sa hon att det var till för fattiga. Hon försökte då tvinga på mig en men jag stretade emot. Men nu kan jag använda en.                                                                                                           

"Håll i dig i pelaren så att jag kan dra åt den", jag håller i pelaren och hon drar år den, en konstig känsla som om jag blir ihop klämd av en pincett. "Så, ehm vill du ha hjälp eller kan du själv?" "jag fixar det själv" "Okej ingen fara", "Och tack för hjälpen" hon nickar och går ut ur rummet. Jag tar först på mig den vita underklänningen, jag har aldrig haft på mig en vit REN klänning och sen över klänningen en kortärmad ljusrosa klänning, den har ett vitt siden band i midjan och ett siden band till håret.                                                                                                                                                         

Jag skrider ner för trappan, det är otroligt svårt att gå med alla dessa kjolar. Pappa står nedanför trappen och väntar på mig. "Min fina prinsessa" han tar tag i min hand och vi går till köket. Även fast att jag bor i ett slott och har alla klänningar så känns det inte som om jag är en prinsessa, det känns mest som om jag är adopterad, men jag vet att jag är deras riktiga dotter.

1 Månad senare...

Jag har inte varit ute på en månad, det är hemskt. Hon som kidnappade mig är fortfarande inte hittad. När jag kom till slottet så tog dem "madam" men hon rymde tydligen på vägen dit och nu hittar i dem inte henne men hon är efterlyst. problemet är att jag inte får gå ut än för att hon inte är hittad. Men mina föräldrar har lovat mig att jag ska få börja i skolan men jag måste ha med våran vakt så att madam inte kan få tag på mig.

"Så älskling har du allt du behöver nu?" jag kollar ned i korgen "hmm, äpple, böcker och en macka... Ja jag har allt!" hon kollar på mig och kramar sen om mig och viskar i mitt öra "lycka till älskling!" jag kramar om henne hårt och går ut ur porten.                                                                                  "Fröken Celine! gå in i bilen så åker vi!" jag sätter mig i bilen och sen så åker vi. Det är mycket längre till skolan nu men nu behöver jag inte gå så det kommer inte ta så lång tid. Bilen är svart och inuti är det vita säten och fina gråa kuddar i varje hörn. 

Jag går ur bilen och går in, vår vakt går hela tiden bakom mig och han håller koll ÖVERALLT. Jag ställer mig på ledet in till klassrummet men rektorn stoppar mig "Vart har du varit unga fröken?" han kollar på mig och sen kollar han fundersamt på min klänning, "ehm..." jag hinner inte svara innan vår vakt står bredvid mig, "Hon har kommit till sin riktiga familj och nu är hon tillbaka så klaga inte!!", rektorn tar ett steg bakåt och bugar "förlåt jag visste inte, men välkomna in!" han släpper in mig och han och vakten går och sätter sig längst bak i klassrummet.                                       Minna kollar på mig med stora häpna ögon. "Celine du kan sätta dig bredvid Minna!" säger fröken högt så att alla hör det. Jag sätter mig bredvid henne och hon viskar "Och vad har hänt med dig??" jag kollar på henne "jag har hittat min riktiga familj", hon kollar ner i sin bänk och mumlar "fast du är inte rikare än mig!" jag kollar på henne och säger "Jag är prinsessa!" hon kollar in i väggen och en tår faller ner på hennes kind. Hur viktigt kan det vara? det spelar väl ingen roll ifall någon är rikare än den andra!.                                                     

"Celine, förklara 2+5/4x67=?" "85,75 fröken" säger jag niger och sätter mig. Hans (vår vakt) applåderar tyst till mig och kollar på mig, jag ler. "Bra Celine, vad duktig du är!" jag ler mot henne.                                                                                                                                                                                          plötsligt öppnas dörren och en gammal dam kommer in, "Jag skulle vela träffa Celine?" Hans kollar på mig och fröken också, "absolut" säger fröken och jag och Hans går ut på gården.                 "Hej Celine, jag skulle behöva hjälp med en sak!" "vadå?" Hans kollar noga på mig, han står och håller i mina axlar, "hemma hos mig finns en bok som jag vill att du ska läsa för mig så kan du hjälpa mig, Elm... Celine?" Hans viskar i mitt öra "Vet du vem det är?" jag skakar lite lätt på huvudet och viskar tillbaka "jag tror det är madam!" Hon står och kollar på mig med en varm blick som går igenom hela kroppen, Men hon sa Elm innan Celine och det var hon som döpte mig till Elma! det är hon. Hans blåser i en liten pipa och två poliser kommer och rycker tag i henne. "Kom nu madam" du puttar in henne i en bil och kör iväg.

3 veckor senare.

"Celine!" skriker pappa igenom hela slottet, jag springer ner till honom. "hon är i fängelse nu!" jag ler och blir jätte glad. "och hon kommer sitta där tills hon dör" han kramar om mig och pussar mig på kinden. Han säger "Älskade dotter"...

Tack för att du läste men detta är den sista delen av "Älskade dotter!" älskar er, puss puss <3<3