// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

6 - Verkligheten.

"Verkligheten svider
Överträffar ändå dikten
Stanna kvar i tiden
Säg vad gör man när New York känns litet?
Världen var stor, vi såg den på TV
Jag ville vara med, jag ville se den."

Noels perspektiv
23 September 2017
_____________________________________

Något rörde sig brevid. Troligen Frasse, men när jag öppnade ögonen såg jag en annan person, Lovisa? Hade de somnat igår? En mobil burrade till som låg på bordet. Jag vände på huvudet och märkte att det var Lovisas larm som ringde. Hon började vakna till märkte jag.

"Kan du stänga av det." Hördes hennes trötta morgonröst. Jag stängde av det. Hon la huvudet mot mitt bröst och det hördes en suck. Jag burrade ner ansiktet i hennes hår. De hade somnat i deras kläder från gårdagen.

"Det är måndag idag va?" Sa hon tyst, nästan så jag inte hörde det.

"Ja." Min morgonröst var skrovlig och hon kollade upp på mig. Hon satte sig upp och sträckte lite på sig. Jag tog ett liknande initiativ men satte mig bara halft upp.

Hon tog sin mobil och kollade på klockan. "Fanfanfanfan jag är sen. Har du bil? Om du vill skjutsa mig det vill säga."

"Jag har bil, ska vi dra nu menar du?" Han satte sig upp helt.

"Asså, vi kan kanske... åka inom mitt först? Måste göra mig igåning liksom..." Sa hon tyst igen. Hon var väldigt blyg det märktes. Men det var det jag gillade med henne, en som var lite lugn men samtidigt en person som gick att prata med till och från.

"Går bra, ska bara byta om och sånt." Medans jag ställde mig upp, skulle jag byta om framför henne eller gå på toa och göra det? Det skulle nog gå att byta om framför henne.

"Kan gå ut.. om du vill." Hon kollade på mig med en lite obekväm blick.

"Det är okej om du vill stanna här." Hon ryckte på axlarna och kollade ner i sin mobil, det tog jag som ett "jag stannar här inne."

20 minuter senare satt vi i samma stela tystand som när vi träffades andra gången och påväg hem till Lovisa. P3 spelades lågt på radion. Lovisa hade skrivit till någon Petra om att hon var sen och troligen någon bibel till hennes mamma.

"Mamma är fett överbeskyddande. Hon låter mig knappt ens åka till andra sidan stan, hon förstår ju inte att jag är myndig och kan ta hand om mig själv." Sa Lovisa snabbt.
"Oj sa jag det högt?"
Jag kunde inte hjälpa ett skratt, hon skrattade lite med mig men sen gick jag tillbaka till mitt seriösa jag.

"Vet hon om att vi typ, hänger?" Frågade jag med en otroligt osäker röst.

"Nae" Svarade hon kort medans hon kollade ut genom fönstret. De kom fram till ett rödljus och förstod att de skulle stanna där ett tag.

"Men du vet om att jag gillar dig?" Frågade Noel, osäkrare än innan. Lovisa vände snabbt blicken till han, en rodnad spreds över hennes kinder.

"Jaaa...." Sa hon, något var lite fel med henne. Som om hon ändå inte riktigt visste vad hon kände. Även fast hon sagt Jag älskar dig till mig.

Rödljuset varade inte länge så jag var tvungen att koncentrera mig på vägen igen. Bara hon tyckte om mig också. Det känns bara som jag alltid stressar på ett förhållande som dör ut lika snabbt.

Vägen till Lovisa var snabb, trafiken var lika seg som vanligt men ändå på ett sätt gick det snabbare. Kanske bara allt med henne gick snabbt?

"Tredje huset till vänster är mitt." Sa Lovisa när vi kommit ner vid hennes gata. Bilen svängde smidigt upp på uppfarten och jag stängde av den. Lovisa gick ut från bilen, stängde dörren och gick mot husets ingång. Hon vinkade att jag skulle hänga med henne, vilket jag var förvånad över?

"Okej här är min lya, mitt rum är där, toaletten där borta och köket där borta. Mamma och pappa är på jobbet så de kommer vid 12 för lunch men tänker att vi är klara vid 10?" Sa hon snabbt och pekade vart de olika rummen låg. Jag hängde med henne till hennes rum, vart skulle jag ta vägen egentligen? Kunde ju inte bara gå och ta en macka eller något.

Rummet jag gick in i var stort. Det bestod av en säng, en garderob, två skrivbord, en med spegeln och en med en laptop på. Annars ganska normalt rum för en som gick på gymnasiet?

"Fint du har det. Fattar inte hur du kan hålla det så städat?" Lovisa vände sin blick mot mig när jag sa det.

"Magi, helt enkelt. Tack." Hon log mot mig. Hjärtat smälte lite, hur kunde man vara så fin?

Lovisas perspektiv
___________________________________

Jag märkte hur stressad jag blev av att tiden rann sakta iväg.

"Ska jag sätta på någon musik?" Frågade jag killen som satt på min säng, Noel Flike.

"Hundraprocent, välj du vilken." Han log mot mig när jag ställde fram min bluetooth högtalare.

Det första som kom till min hjärna för musik var Lorentz, det var länge sedan jag lyssnade på han. Där dit vinden kommer kom på. Mobilen sattes på laddning och jag gick till min garderob för att hitta något att ha på mig.

Det fanns verkligen inget att ha på sig. Noels blick brände i min rygg, på ett bra sätt.
"Hittar du något eller?" Hade önskat att jag kunde svara ja till frågan han ställde mig men, nej.
"Nae."

Jo men något hittade jag, en svart tröja. Med ett tryck på, 'Abbey road tour' stog det med massa datum och ställen. Juste, det var sen Tess tvingat mig köpa när vi var på någon av deras konserter. Jag var inget direkt fan av deras musik, den var helt okej liksom. Jag hittade ett par jeans och var helt klar med min outfit. Nu återstod bara att ta på sig hela outfiten.
"

Ska jag gå ut?" Frågade Noel då han såg att jag höll i mina kläder.

"Du behöver inte... om du inte vill det vill säga." Min tysta röst ekade nästan i rummet. Lorentz spelades på högtalaren ännu och Noel kollade på mig från där han låg på min säng med sin mobil.

"Kan blunda." Sa han och log då vi mötte varandras ögon.
Han blundade och jag ställde mig med ryggen mot han. Jag dubbelkollade så han blundade, vilket han gjorde. Min tröja från gårdagen åkte av och jag bytte snabbt till Abbey road tröjan.
"Shit det där är ju våran merch!" Utbrast Noel från andra sidan rummet.
"Men du skulle ju blunda!" Sa jag som låtsades vara sårad och vände mig mot han.
"Ah sorry." Flinade Noel när jag kollade på han.
Jag satte mig ner när jag tog av mig byxorna och satte på mig mina "nya" jeans.
"Så klar, ska bara sminka mig snabbt." Sa jag.
"Du behöver väl inte smink? Du är ju vacker även fast du inte har smink på dig." Sa Noel och satte sig upp på sidan av sängen och kollade på mig.

"Kallade du mig precis vacker?" Sa jag tyst, rodnaden spred sig över mina kinder.

"Du sa jag älskar dig igår." Sa han.
Fan. Nej, det kunde inte var sant. Min blick föll på mina händer som låg i mitt knä. Jag hade ju ljugit, eller? Gillade jag han? Jag fick bara inte älska han. Tänk vad jag kunde dra in han i? Tänk om han skulle få veta familjens stora hemlighet? Tänk om han visste vilka slags människor jag egentligen bodde i samma hus som?

Jag kunde inte tillåta det.

Speciellt efter det som hände.

________________________________

Shit alltså igår var Hov1s konsert i Malmö, jag dog. Känns så overkligt att man sett dem!
♡
Hoppas ni alla haft en bra helg!
//Noelflikes