Stockholms gator | Hov1

3

2 månader senare

Naomis perspektiv

2 månader senare. Sommaren hade kommit, men livet kom emellan. Jag hade arbetat så hårt för att orka ta mig upp varenda morgon, trots att det tog emot rejält. Jag tog sönder mig själv, invändigt och utvändigt. Att gå i skolan på dagarna, och arbeta på nätterna var inte den optimala lösningen för ett perfekt liv. Men det var så jag lyckades överleva.
Hur skulle jag annars kunna underhålla mig själv? Att sitta ensam i mitt ensamma hem fick knappast tiden att gå fortare.

Men tillslut så kom sommaren. Månaden, dagen, timmen, sekunden vi väntat på. Orden vi velat höra sedan skolstarten i augusti. Sommarlov. Jag kände redan att tyngden från mina axlar började lätta när jag hade klivit upp tidigt den där fredagsmorgonen, för att fixa mig någorlunda inför min näst sista skolavslutning.
Helvetes året var över och jag var snart fri, i några veckor iallafall. Men tillbaka till verkligheten.

Det var nu juli och högsommarvärmen stekt på landet runt. Stockholms gator vilade lugnt i solljuset och människorna var vart som helst men inte här. Det sög verkligen att bo i centrala Stockholm på sommarlovet. Antigen var alla utomlands eller så drog det så nära utomlands det gick för att undvika stan. Men jag var kvar, som vanligt, medan mina föräldrar var utomlands och roade sig med arbete, arbete och ytterligare lite arbete. Som tur var hade mina kompisar inte heller några speciella planer denna sommar utan tanken var mest att vi skulle hänga hemma hos mig, tillsammans. Sista riktiga sommarlovet.

3 juli, 20:37

"Snälla kan vi inte dra på en fest? Nu när så många är samlade bara måste vi ta chansen?" Tjatade Aurora medan vi satt ute på balkongen och åt på Nellys berömda melon-sallad.
"Fine, men jag tänker INTE ta hand om er två den här gången" himla jag med ögonen.
"Okej okej, jag ska se till att begränsa alkoholen. Ska banta ner från 20 till 19 shots" sa Nelly och blinkade med ena ögat.
Vi skrattade alla tillsammans.
"Vet ni förövrigt någon som ska dit?" Flikade jag in.
Aurora tänkte efter och berättade sedan att det gick rykten om att någon känd kille skulle dit, jag slutade lyssna redan efter första meningen.
"Det är väl Noel som håller i festen, så gissar på att ganska många kommer" sa Nelly och ryckte på axlarna.
"Noel Flike?"
"Ja, Noel Flike. Vad är det med han?"
"Ehm nja inget speciellt."

Noel Flike ja. Han var svår att glömma. Speciellt efter vår senaste gång. Eller ja "senaste" var väl att ta i, det var bara en gång. Jag och Noel hade haft lite kontakt efter den skumma kvällen i maj. Men eftersom att jag knappt levt sedan dess så hade vi knappt pratat på över en månad. Tiden räckte helt enkelt inte till.
Dessutom hade han nog ändå aldrig varit speciellt intresserad av mig och velat ägna sin tid åt mig, så vad spelade det egentligen för roll? Oavsett vad han hade för sig så fanns det nog mer distraherande saker att ta tag i.

Ett tag senare drog vi oss ut på gatan för att ta oss till sommarens hetast fest. ALLA skulle vara där. De hade Aurora varit väldigt tydlig med, det här skulle vara något extraordinärt. Något man absolut inte fick eller hade råd att missa.
"Fyfaaaaan om Ludwig ska hålla på fucka med mig ikväll" suckar Nelly. "Orkar verkligen inte med han ibland. Jag skrattar åt Nellys negativitet, alltid ska det finnas något att klaga på.
"Bättre de än att massa killar efter sig!" säger Aurora medan hon himlar till med ögonen.
"Ditt liv måste vada förjävligt med all uppmärksamhet du får Aurora!" Vi alla brister ihop i skratta åt Nellys kommentar.
Mina vänner må vara det bäst som jag har, men ibland är det bara lite för mycket.

När vi väl är vid ingången slår jag upp blicken mot femte våningen och gör redan nere från gatan att det pumpar musik i högtalarna. Jag andas in den sista friska och riktiga luften innan jag kliver in genom porten. Musiken kommer närmare och närmare desto längre upp vi går för trappan. Till sist är dörren med efternamnet "Flike" över brevinkastet närmare än någonsin. Nelly öppnar dörren och en våg av fuktig luft slår mitt ansikte.
Inne i lägenhet är det fullt av människor som är alldeles för påverkade. Folkmassan dansar tät inpå varandra i takt till musiken som strömmar ut från alla håll och kanter.

Jag kliver in i lägenheten och ska precis utforska mig fram tills någon tar ett stadigt grepp om min hand. Innan jag hinner regera på vem det är yttrar jag mig.
"Vad i helvete håller du på me-......" längre kommer jag inte innan jag förstår vem det är.

Noel Flike.

———————————————————————————guess who's back? fick känsla för att skriva något en fin lördag kväll som denna. hittade den här boken och tänkte varför inte? förväntar mig verkligen inte att någon kommer läsa det här, men blev så glad över den fina kommentaren jag fått så kände att jag iaf kunde försöka. vet inte ens om det här blev speciellt bra menmen, puss och kram på er <33