Stockholms gator | Hov1

2

Noel's perspektiv

Vi står kvar ute i den kalla maj natten. Jag skäms lite för det jag sa, men vad spelar det egentligen för roll? Tillslut måste jag bryta tystnaden.

"Såå Naomi, vad ska du hitta på nu?" frågar jag nervöst.

"Jag ska gå hem i min tomma lägenhet och jag vet inte käka kanske?"

Nu har jag chansen!! Jag vill inte lämna henne här och var faktist riktigt söt.

"Du har inget emot att jag följer med my lady?" säger jag medan jag bockar och sträcker ut handen i hopp om att han tar den. Naomi börjar skratta.

"Du är så välkommen du!" säger hon och tar tag i handen.

Tillsammans. Två främlingar, men kanske inte så länge till, på Stockholms gator klockan halv tre en lördags morgon. Jag blir alldeles nervös. Efter en promenad på tio minuter är vi framme vid den stora porten som leder in till lägenheten. Mitt första intryck är att det är väldigt lugnt och stilla.

"Schysst lya, sa du att du bodde här ensam?"

"Föräldrar som är på affärsresor 9/10 gånger så ja för det mesta själv"

"Är det inte lite ensamt?"

"Jag föredrar faktist att vara ensam" säger hon och blir plötsligt blyg. Jag nickar till svar. I tystnad går vi mot köket där och dukar upp nattmackor och oboy, det bästa jag vet. Vi äter och pratar, bara pratar. Inte mer komplicerat. Jag tittar upp mot henne medan hon sitter och pratar om vänskap och helt plötsligt utbrister jag i skratt.

"Vad garvar du åt?" säger hon lite smått irriterad, på ett sånt där gulligt sett.

"Du har lite oboy där" säger jag med ett brett leende på läpparna och pekar på höger kinden.

"Vart då? Här eller?" hon försökte få bort det medan hon skratta.

"Nej, nej här!" sa jag medan jag böjde mig fram över borde och strök min hand längst hennes kind. Det var som att tiden stod stilla och att det bara var vi. Hon och jag. Ingen annan kunde hindra oss. Hon tittade upp mot mig och mötte min blick. Jag kunde inte släppa taget, vi hade något även fast vi inte hade något.

"Är det borta?" frågade Naomi med ett svagt leende. Hon var så otroligt söt. Jag insåg att jag höll kvar handen där och snabbt drog jag mig tillbaks.

"Yes, helt ren" fan vad skev jag är, jag tittade mot klockan. "Oj bäst jag går men vi ses ju säkert snart igen hehe.. ehm ja!" sa jag och rusade mot dörren innan jag hann få ett svar. Jag drog på mig ytterkläderna och rusade ut i natten.

Hur korkad får jag vara? Hon måste tyckt jag var helt jävla störd och vem fan lämnar utan sitt nummer! Snabbt drar jag upp mobilen och söker upp hennes instagram. Jag trycker på följa och pustar ut, kanske ger hon mig en till chans trots att jag totalt sumpat min första?

Naomi's perspektiv

Jag sitter kvar på köksstolen och funderar över vad som hände. Hans varma och goa hand mot min kind.. wow är det ens lagligt att tänka så här? Tystnaden bryts av att min mobil plingar till, jag drar upp den och läser notisen.

@prinzaugustt följer nu dig på instagram.

Jag ler lite för mig själv och följer honom tillbaka. Kanske var han inte så tokig ändå? Den lilla prinsen.