Joannas pov
Lägenheten var kaos, det var flyttlådor överallt. Vi hade kommit fram för 2 dagar sedan. Men nu på måndag morgonen så ångrade jag att vi gjort ett skit i helgen. Det lät som en bra ide igår.
Vi hade packat upp allt porslin, men det var bara för att vi blev hungriga och behövde ha tallrikar. Jag hade också packat upp handduk och tandborste och sånt nödvändigt, men annars så låg allting kvar i sina flyttkartonger.
Jag satte mig upp i min säng och kollade på mitt lilla rum. Det ända som fanns i rummet var min dubbelsäng som stod längst in i rummet i ett hörn, den fick inte plats att stå i mitten. Det var bara kanske en halvmeter mellan den ena långsidan och väggen.
På väggen brevid dörren så var min garderob som var ganska stor, men tom för tillfället.
Alla mina kläder låg 3 flyttkartongen men jag var alldeles för lat för att börja packa upp. Klockan var halv åtta så jag skyndade mej in i duschen, jag vägrar vara för sen på min första dag.
Det varma vattnet fick mig att slappna av en aning men jag var fortfarande nervös.
Jag tog min handuk och lindade den runt min kropp och ställde mig framför spegeln i badrummet och tog fram hårtorken. Varm luft spred sig över mitt ansikte och jag kollade på klockan för den tjugonde gången denhär morgonen, fem i åtta.
“Ska du ha nån frukost eller ska du stå där inne för alltid?” ropade Melodie från köket.
“Kommer” ropade jag tillbaka och gick ut ur badrummet med handuken tajt lindad runt min kropp. Jag skyndade migj in i mitt rum och öppnade mina flyttkartonger.
Så här i efterand så önskar jag att jag inte bara slängt ner allt huller om buller utan att jag hade vikt det för jag kan inte hitta någonting.
Jag drog upp underkläder, ett par jeansshorts och en vitt linne med ett stort J på.
I köket så hade Melodie gjort blåbär & hallonsmoothie, som alltid.
“En bra start på dagen eller vafan man säger” sa hon medans hon stod och kollade igenom Instagram.
Jag satte mig ner på en av stolarna vid köksön och tog mitt glass med smoothie och skrattade lite åt henne.
“Såå, tror du vi får några snygga labbpartners?” Sa hon med ett leende på läpparna och kollade upp från sin mobil.
“Är det inte lite överskattat, alltså, händer det verkligen på riktigt?” Undrade jag och drack lite ur min smoothie.
“Vilket trevligt humör du är på” sa hon sarkastiskt. Ingen skulle nog förstå våran humor, den var inte ens rolig, men vi skrattade ändå.
Melodie tog upp sitt Chanel läppglans och gick mot spegeln i hallen medans jag gick in i badrummet för att sminka mig.
Jag ville inte överdriva så jag använde foundation under ögonen, puder, mascara och eyelinern. När jag tog på mascaran så kom Melodie in i badrummet och putta till min arm så jag fick mascara i hela ansiktet.
“Vafan” snäste jag.
“Älskar ditt morgonhumör” skrattade Melodie och började ta foundation. Jag tog upp min egen foundation som var alldeles för ljus för Melodie och smetade ut det på hennes kind.
“MOGET” snäste hon tillbaka men jag såg hur det ryckte i hennes mungipor.
“Alltid” svarade jag och log mot henne.
Vi fixade till vårat smink och såg sen att klockan var halv nio, en halvtimma kvar.
30 min, 1800 sekunder. Så långt var det kvar till vi skulle börja, tills vi skulle få se våra kanske snygga labbpartners. Men framför allt, 30 minuter kvar tills jag skulle veta var jag stod. Skulle jag vara hatad, populär eller bara en i mängden? För ärligt talat vet jag inte vilket av alternativen som jag helst vill.
Jag drog på mej min låga vita converse, en svart skinjacka och en svart väska där mina nyinköpta skolböcker låg. Jag la ner min MK plånbok och min mobil och väntade på att Melodie skulle bli klar.
Skolan låg bara 2 kvarter från våran lägenhet, så vi promenerade. Vi gick i tystnad. Paniken kändes långt borta, jag vet inte varför. Jag tänkte väl på andra saker. Som våra gamla kompisar hemma i Sverige, eller på min familj där hemma. Det var skönt att äntligen känna sej lite fri.
Mamma och pappa vägrade låta Melodies familj betala hela lägenheten även om vi alla vet att hennes familj har mycket mer pengar än oss. Inte så att vi är fattiga men vi var bara inte lika rika som Melodie. Mamma och pappa ska skicka pengar till mej varje månad och vi har kommit överens om att vi skulle dela på hyran men Melodies föräldrar hade sagt att jag kunde behålla pengarna själv och köpa mat och roliga saker istället, utan att berätta för mina föräldrar, dom skulle hata den ideen. På så sätt blev ju alla nöjda, typ.
Den stora byggnaden tonade upp sej framför mej och jag insåg att det här skulle va min skola i ett år. Att göra bort sej var inte ens ett alternativ, även om det antagligen skulle hända. Jag måste hålla ihop, inte säga nått dumt eller prata med en bred svensk accent. Jag hade läst extra Engelska för att vara extra bra inför flytten. Visst, Svenskar pratar bra Engelska men det får inte vara sådär, det ska vara perfekt. Sån är jag. SIDOSPÅR.
Egentligen så har jag inte varit så här hela tiden. Det har kommit nu på slutet eller ja, sen jag började Gymnasiet. Skolan var inte rolig, jag har bara tyckt det var lätt. Men sen så kom gymnasiet och här står jag nu, utanför en skola i England där jag ska tillbringa ett helt år.
”Tänker du bara stirra på skolan eller tänker du gå in eller vad är planen?” Frågade Melodie sarkastiskt.
”Nej, jag ska bara stå här” svarade jag lika sarkastiskt tillbaka och vi gick in i bygganden, en lång korridor med dörrar och korridorer åt alla håll och kanter. 29
Hur skulle jag kunna hitta här? Det är ju hur jävla stort som helst. Melodie höll på och fumla med nån karta och jag visste att det skulle ta ett tag innan vi hitta rätt så länge hon höll i kartan.
Men å andra sidan så är jag minst lika kass på att hitta så jag följde bara med henne runt.
”A18 måste vara här nånstans” muttra hon efter att vi virrat runt i ”A-korridoren” i ett par minuter.
”Vi har gått förbi A18 flera gånger” muttrade jag tillbaka samtidigt som jag började skratta.
Jag skrattar alltid vi fel tillfällen, eller ja, typ hela tiden.
”Vet jag väl” svarade hon och följde efter mej mot A18. Det var 5 minuter kvar tills vi skulle börja och när vi närmade oss dörren så började nervositeten jag väntat på komma.
Jag hatade att börja i en ny skola. Att försöka få folk att inse att jag inte är så tråkig som jag verkar, även om jag antagligen är det.
Jag rättade till mitt blonda hår och vi öppnade dörren och där inne satt det kanske sex personer men mina ögon fastnade på de två killarna som satt i hörnet av rummet med huvudet hukande över sina mobiler. Dom tittade upp när vi klev in i rummet och jag mötte ett par kastanjefärgade ögon som kollade upp på mej under hans mörkblonda hår.
Jag andades in djupt och han log stort mot mej, jag trodde att jag skulle smälta. Det var nog det finaste leende jag någonsin sett.
”Verkar som att vi kommer ha kul i sommar” viskade Melodie till mej och kollade på den blonda killen bredvid den mörkblonda.
”Mhmm” var det ända jag kunde säga.
