VIII

118 21 6
                                    

jag går, går, går, går tills mina ben inte orkar mer. då lägger jag mig ner i gräset och tittar på de mörkgråa molnen som håller på att brista. och när molnen brister kommer regnet. det rinner och rinner tills det har runnit färdigt och då kommer solen.

blommiga gardinerWhere stories live. Discover now