XII

100 19 7
                                        

en dag har ödet tröttnat på att dra ut på saker och ting. jag krockar med dig i en galleria. vi säger förlåt i kör och du skrattar lite. jag tänker på dina blommiga gardiner och hur gärna jag skulle vilja ha likadana.

blommiga gardinerOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz