[ PAUSAD! ]Blue & Luna.

Boring Shade Of Yellow Part: 9 & 10.

Part: 9

Blue är tillbaka, men hon är sig inte lik. Hennes blåa ögon gnistrar inte längre som de gjorde förr. Blue stirrar bara på en katt som tar sig tid nog att tvätta sig på dess privata delar och har no shame. 

" Jag har tänkt på en sak." Blues ton i rösten är sorglig. Hon pausar en stund.

" Du har varit sjuk de senaste väldigt mycket, är det på grund av mig?"

Blue vänder sin blick till mig och bort från katten. Jag ser att hon har tårar i ögonen. Smärtan i min kropp är tillbaka.

Blue försvinner framför mina ögon och mamma kommer in i rummet. Hon ser också ledsen ut som Blue.

Part: 10.

Blue har varit med mig de senaste dagarna men hon har varit ledsen och min smärta i kroppen har vuxit, men det säger jag inget om till mamma. Jag vill inte tillbaka till det äckliga sjukhuset.

Jag tittar ut genom fönstret och läxorna är långt ifrån färdiga. Blue är inte här med mig just nu i detta moment.

Himlen kallade på mig och jag behöver bara kolla upp. Mina tankar blir ett med den stjärnfyllda himlen och där stannar jag. Jag undrar om Blue tittar på samma himmel just nu eller om hon ser något annat än mig.