En Droppe Blod

Villan

Det var en tidig morgon den 17 Augusti. Hon klev in genom den uppbrutna dörren och stannade i den dunkla hallen. Taklampan var sönderslagen och glassplittret från den låg utspritt över den smutsiga golvmattan. "Hmm... Vi har ett klassiskt inbrott", konstaterade Arne Björling "uppbruten dörr, förmodligen med en kofot", han var chefansvarig för mindre stölder och inbrott i Stockholm. Han studerade dörröppningen noga, drog sitt beklädda finger längst dörrkarmen och knackade på väggen precis intill. Han rättade till sina glasögon som halkat ned på den krokiga näsan och fortsatte sedan in till köket, hon följde efter. Kökslådorna var utdragna och vissa tömda på bland annat bestick och fint porslin. Kriminalinspektören hade beordrat dem att röra så lite som möjligt, även fast de hade handskar på sig. Björling stegade ut från köket och fortsatte in till vardagsrummet som var väl möblerat, med ett par fåtöljer, en stor soffa placerad mitt i rummet, några bokhyllor och ett flertal tavlor som alla hängde i räta linjer. Allting såg ut att stå i sin ordning. Poliserna fortsatte att vandra runt i den charmiga skogsvillan som tyvärr blivit offer för inbrott. Hon och Björling hade just bestämt sig för att bege sig tillbaka till polisstationen för att skriva en rapport om vad de hade iakttagit under villabesöket, men precis när de skulle röra sig ned för den slitna trappen så känner hon hur något blött träffar henne i huvudet. Hon stannade upp och drog handen i det axellånga håret. Arne Björling, som inte lagt märke till att hon stannat fortsatte nedför trappan som högljutt knakade för varje steg han tog. Hon höll sin klädda hand framför sig. Blod. Förvirrat tittde hon upp mot taket där ett litet pekfinger satt fastklämt i vindsluckan. Björling ropade från nedervåningen "vad är det som tar sådan tid?" Med en skärrad röst ropade hon tillbaka "det är inget inbrott vi utreder. Vi utreder ett mord."