rollercoaster

Kapitel 16

Alex P.O.V

Jag vaknade dan efter i Harrys rum med hans starka armar om mig. Oma jag ska va ärlig har jag aldrig varit lyckligare! Jag vaknade av mina tankar när jag här ju nån knackar på dörren, det va inte några glada knackningar, eftersom jag inte klätt av mig igår så gick jag ner och mot ytterdörren, jag öpnnade dörren och fick en hård smäll på kinden! "Biach! Harry är min!!!!!" Sa Taylor innan hon började gråta, hon sjönk ihop vid dörren och tittade ner, "ja- jag äls- äl- jag älskade verkligen han!" Sa hon mellan tårarna, "hey, om du verkligen äskar han borde du låta han göra vad han vill, va lycklig för han! Det kan va jobbigt med försök!" Sa jag när jag klappade henne på ryggen. "Mm..." Mumlade hon.

Taylor följde med in och vi satte oss och åt frukost och pratade, hon var verkligen snäll och rolig. "Vad gör hon här?" Sa Harry. Han såg verkligen chockad ut över att se Taylor. "Jag ska nog gå!" Sa Taylor, jag tog lätt tag i hennes arm så att hon satte sig igen. "Hon är ledsen Harry! Taylor är verkligen snäll när man lär känna henne!" Harrys ögon kallnade, "SNÄLL? HON FÖRSÖKTE FÖRSTÖRA FÖR OSS!" Jag skakade på huvudet, "HON? DET VAR DITT SKRIVBOLAG! INTE TAYLORS SOM TVINGADE ER ATT VA TILSAMMANS! DET ÄR BARA SIMONS FEL!"

Harrys P.O.V

Det hon sa knäckte verkligen mitt hjärta i 1000 delar, "jag är ledsen Taylor! Förlåt! Jag tänkte inte så långt!" Alex log. "Jag älskar dig!" Sa hon och pussade mig på kinden. "Ni är sååååå söta ihop!!!!" Sa Taylor! Vi slrattade och alla killar kom ner, dom reagerade precis som jag gjort men efter förklaringar från Alex var dom övertygande!

Simons P.O.V

Hela konserten va inspelad. Jag kom fram till att Alex hade förstört komserten, Harrys ryckte, mitt ryckte! Tro min inte fel, jag älskar killarna över allt annat, men jag måste se till så deras karriär inte rasar pågrund av tjejer! Jag satt och tänkte länge tills jag kom på att jag måste lämna tillbaka Alex på barnhemmet igen!

Jag tåg upp min mobil och slog in hennes nummer,

Alex P.O.V

Jag svarade på mobilen när Simon ringde.

S-Simon, a-Alex

A- förlåt!

S- Alex tyvärr du ska tillbaka till barnhemmet! Så packa dina väskor! Vi beger oss av om 1 timma!

A- vad ska jag säga till killarna?

S- säg vad du vill, berätta sanningen eller bara dra!

A- okej syns om en timma!

"Klick" hördes när Simon la på, jag grät hela timmen medans jag packade. Eftersom killarna och Taylor o Louisa va o handla så lämnade jag en lapp. Jag gick ut till den svarta limousinen och snart kunde jag se Valencia stå och le utanför porten! "Here we go!" Sa jag och hoppa ut ur bilen...

HEJJJJ! Ett litet kapitel fick det bli! Som sagt va jag håller på att flytta! Men jag tror inte jag skrev det men min lille bror ligger på sjukhus och har snart gjort det i 2 veckor! Så min hjärna är huller om buller! Jag vill knappt va med kompisar, jag är för stressig, så mina dagar går ut på att sitta brevid min brors säng och få han att skratta, han är posetiv även om att han måste gå på kryckor i 8 veckor, åka rullstol när han är trött och allt! Det gör min til värdens lyckligaste syster, att veta att han är glad fast HELA hans sommar är förstörd! På tisdag ska han komma ut pch det första han kommer få är en stor kram! Så när han är hemma, kommer jag uppdatera med LÅNGA kapitlen! Hej då!