Alice's persp.
Jag öppnade motvilligt ögonen och möttes av ett starkt ljus. Jag försökte röra på mig men det gjorde för ont. Jag lyckades sätta mig upp. Då hörde jag det. Ljudet. Bromsarna som skrek. Ljuset som kom närmare och snabbare. Kraschen. Skriken av förtvivlan. Sirenerna från ambulansen och polisen.
Jag satte mig upp med ett ryck. Svetten rann och luften var kvav. De senaste månaderna hade jag haft mardrömmar om olyckan. Jag gömde ansiktet i händerna och tänkte på James. Jag hade inte sett honom sedan olyckan. Imorgon skulle jag gå tillbaka till skolan. Bara tanken på att träffa Emily gjorde mig illamående. Hela kroppen skakade när jag böjde mig över toalett stolen och spydde. Jag tog av mig shortsen och tröjan och kollade mig i spegeln. Jag var mager. Kanske rent av ful. Jag kunde inte äta. Jag spydde om nån ens nämnde ordet mat.
Jag vred på duschen och lät det varma vattnet rinna över mig. Jag tror jag grät. Jag hade skakat ända sedan olyckan. Sam hade ringt minst 10 gånger om dan men jag kunde inte svara.
Jag virade handduken runt min nakna kropp. Jag kände mig äcklig. Jag gick snabbt tillbaka till mitt rum och satte på mig ett par svarta jeans och en hoodie. Jag lät håret hänga och gick ner till köket. Jag tog ett glas juice och satte mig vid köksbordet. Även fast det var två timmar kvar innan skolan skulle öppna så tog jag på mig mina skor och gick.
Jag drog jackan tätare runt kroppen när jag gick längst den tysta, mörka gatan. Jag passerade baren där Sam jobbade. Jag kunde inte låta bli att stanna till. Det lyste och Sam stod och torkade bord. Plötsligt längtade jag efter honom. Jag hoppade på en buss mot Äppelvägen. Jag gick till James lägenhet. Det var mörkt i fönstret på tredje våningen. Fast det hade gått flera månader kunde jag fortfarande inte fatta det. Han var borta. För alltid. Jag grät en skvätt när jag hoppade på bussen tillbaka till baren. Till Sam.
Jag stod utanför och bara tittade på honom. Följde varje rörelse. Han tittade upp och mötte min blick. Vi bara tittade på varandra innan jag tvingade mina ben att fortsätta röra sig längst gatan. Man kunde fortfarande se bromsspåren efter bilen. Filmen spelades upp i mitt huvud ännu en gång. Men den försvann när en gäll ring signal skar genom luften.
