(Marcus på bilden ^)
Alice's persp.
Vinden rev i mitt hår och jacka. Det kalla vattnet omgav mina fötter. Jag slöt ögonen och njöt av vinden och solen som värmde. Jag tittade upp och såg mamma lägga ut en filt och lägga sig på rygg för att få lite färg på sin bleka kropp. Jag log lite för mig själv när jag såg hur lycklig hon var. Jag drog upp telefonen ur fickan och tog några bilder. Jag orkade inte redigera så mycket så bilden var uppe på instagram nästan direkt. En fiskmås spatserade på klipporna en bit framför mig. Jag drog av mig den tunna sommarklänningen och sprang över klipporna ner mot vattnet. Känslan när det kalla vattnet omslöt mig var magisk. Jag ville aldrig åka hem.
Även fast bilresan var lång så kunde den inte hindra verkligheten att komma ikapp och dra ner mig i ett evigt mörket som jag inte längre kunna hitta ut ifrån. Mamma stannade bilden framför huset. Hon suckade lite och log mot mig. Jag klev ut ur bilen och började bära in väskorna.
Efter att ha suttit på mitt rum i timmar bestämde jag mig för att gå ut en sväng. Jag vet inte varför men hur mycket jag än inte ville så styrde mina ben mig tillbaka till baren. Den lilla klockan ovanför dörren plingade till när jag tryckte upp dörren och möttes av ett moln av matos. Sam stod och blandade drinkar till en fnittrig tjej i kort klänning. Baren var ganska full men jag lyckades ändå hitta ett bord i ett hörn. Jag såg ut över alla människor som drack, dansade och skrattade. En tjej i blont hår kom fram till mig och frågade vad jag ville beställa. Jag beställde ett glas vin och såg henna gå iväg mot baren. Hon hällde upp och gav glaset till Sam och nickade mot mitt bord. Han gick sakta mot mig. Han ställde glaset framför mig och jag räckte honom en hundralapp. "Ja bjuder" sa han och satte sig ner bredvid mig. "Jag saknar dig Alice" sa han och tog min hand. "Jag älskar inte dig" sa jag och lät mitt hår dölja mitt ansikte. "Det gör inget. Man kan lära sig att älska Alice". Jag tog en klunk av vinet och kände hur vätskan rann igenom min hals. "Snälla Alice. Jag kan inte leva utan dig". Jag vände mot mig mot honom, la handen bakom hans nacke och lät mina läppar möta hans. Han besvarade kyssen och drog upp mig i hans knä. "Jag slutar om 1 timme. Kan du vänta?". Jag nickade och kysste honom innan jag satte mig på min stol igen. Han log mot mig och reste sig.
En timme senare satt jag i hans bil på väg till hans hus. Han tittade på mig lite då och då och när våra blickar möttes log han ett brett leende mot mig.
Han låste upp dörren och jag följde efter in i lägenheten. Vi möttes av Marcus som satt vid köksbordet med två biffiga killar bredvid sig. Sam drog in mig bakom honom som att han försökte hindra att Marcus skulle se mig. "Wow du dök upp" sa Marcus och reste sig från stolen. "Va vill du?" "Du är skyldig mig pengar. Rätt mycket också" "Ja vet men jag sa ju att ja behövde mer tid" "Jag har inte mer tid nu Sam. Du var medveten om kraven när du bestämde dig för att handla av mig och nu måste du betala eller stå för konsekvenserna." Han såg ganska hotfull ut i sin svarta skinnjacka och tatueringar runt hela halsen. "Jag har redan betalat!" sa Sam och hans blick mörknade. "Inte tillräckligt" "Stick" fräste Sam och tog ett steg närmare Marcus. "Ja vill inte skada dig Samster men du ger mig inget val. Han drog upp en pistol ur byxlinningen och jag kände hur mitt hjärta började banka hårdare och hårdare. "Jag har inga pengar just nu. Om du bara...." "Ja är villig att ta en annan betalning" avbröt Marcus. "Som vad?" "En natt med snyggingen bakom dig". Sam vände sig mot mig och greppade min hand. Marcus flinade mot mig. "Det kan du glömma" fräste Sam. "Synd. Vill du se på när din pojkvän blir dödad stumpan?" Han flinade igen och riktade pistolen mot Sam. Fingret på avtryckaren. Sakta pressade den intåt. "VÄNTA!!" skrek jag och kastade mig fram mot Marcus. "Dåså" Sa Marcus och tog ett fast grepp om min handled. Sam försökte stoppa mig men jag hade bestämt mig. Jag skulle spendera en natt med Marcus. Det gick inte att neka. Jag visste att när jag väl var inne skulle det inte finnas någon väg ut ur detta kaos.
