Alice's persp.
Jag halade upp mobilen ur fickan. Det var Sam, men jag svarade inte. Efter jag hade lagt på skickade han ett meddelande med en ledsen smiley. Jag hade fortfarande inte kunnat fatta att vi kysstes. Jag fortsatte att gå. I de flesta husen lyste det nu lampor och folk satt vid köksborden och åt. Jag passerade huset där Jame's ex fästmö bodde. Det lyste även där och i köksfönstret kunde jag skymta en person i vit morgonrock. Jag stannade till och tittade en stund. Där satt hon. Med en kopp framför sig. Hon såg trött ut. Plötsligt fick jag lust att knacka på och bara prata med henne. Prata med henne om James. Jag drog jackan tätare om kroppen och fortsatte gå. När jag väl kom till skolan såg jag en bil som jag kände igen. Det var Jame's bil. Ett litet ljus tändes inom mig och jag rusade fram till éntren. Jag slet i dörren men den var låst. En lärare som gick förbi innanför låste upp dörren med en ljudlig suck. Jag log tacksamt och rusade till rektorns kontor. Där stod han. James. Han bankade på dörren och skrek åt rektorn att släppa in honom. Han slängde en pärm i golvet och vände sig om. Våra blickar möttes.
Jag rusade fram till honom men han stoppade mig. "Alice det går inte". Jag gick sönder inuti. "Jag måste gå". På bara en sekund var han borta. Ute ur mitt liv ännu en gång. Jag sjönk ihop på golvet och grät. Rektorn kom ut till mig. "Jag tror det är bäst om du går hem nu Alice". Hon log mot mig och hjälpte mig upp. Hon följde mig till éntren och öppnade dörren åt mig. "Ta hand om dig nu Alice" sa hon och smällde igen dörren efter mig. Jag började gå hemåt, men halvvägs ångrade jag mig och började gå mot baren istället. Dom hade öppnat men det var tomt. Sam stod lutade mot diskbänken och pratade med en vältränad kille med svart skinjacka.
Jag öppnade dörren och möttes av doften av alkohol och städ medel. "Alice!" ropade Sam och drog in mig i en lång kram. "Hur är det?!" frågade han och drog in mig i en till kram. Killen i skinjackan harklade sig. "Alice det här är Marcus". Marcus sträckte fram handen med ett stort flin. "Jaså det är du som är Alice? Puckot här har snackat mycket om dig" sa han och knuffade retsamt till Sam med armbågen. "Du kan gå nu" sa Sam surt. "Inte förrän jag får pengarna". Sam gav honom en sur blick. "Jag har grejer att köpa och killar att betala. Hosta upp stålarna. Du kan inte få mer tid nu Samster." Sam suckade och tog upp en bunt pengar ur fickan. Ja stirrade förvånat på pengarna och Marcus flinade åt mig. "Vi ses sen snygging" sa han och lämnade baren.
Jag såg frågande på Sam och han suckade ännu en gång. "Sätt dig" sa han och drog ut en stol. Jag log ett svagt leende och satte mig ner. "Du har inte svarat när jag har ringt" sa han och la sin hand på min. "Jag orkade inte svara" svarade jag och drog bort min hand. "Vi måste ju snacka fattar du väl?" "Du hade inget rätt att säga så". Han lutade sig bakåt och hans blick mörknade lite. Jag knöt händerna under border för att inte storma ut ur baren ännu en gång. "Du fattar inte" mumlade han och såg ner i bordet. "Vad är det jag inte fattar?" "Hur myckey jag älskar dig." Han tittade upp och mötte min blick. Det såg ut som att han skulle börja gråta. "Jag älskar dig så mycket att det gör ont, och att se dig med...." Han slog handen i bordet och smällen gjorde att jag ryckte till. "Att du låg med....den jävla läraren" Han gömde ansiktet i händerna. Jag tror han grät. "Jag älskar honom". Han tittade upp på mig. "VA!!!" Han flög upp från stolen så fort att stolen föll bakåt. Jag kände mig rädd. Jag reste mig och var på väg att gå när han tog tag i min handled. "Du går ingen jävla stans!" skrek han. Jag kände hur tårarna rann nerför mina kinder medans jag kände hur hans grepp runt min handled hårdnade. Han drog in mig i köket bakom bardisken. "Sätt dig ner" sa han och sätte hårdhänt ner mig på en stol. "Jag måste gå Sam" "Du går ingenstans förrän....HUR FAN KUNDE DU ALICE??!!!!" Hans höga röst fick glasen att skaka i sina skåp.
Jag grät och Sam skrek. Tillslut sjönk han ihop på det smutsiga golvet. Jag reste mig från stolen och skyndade mig ut. Sam försökte inte följa efter den här gången. Jag drog in djupa andetag av den friska luften. Det hade blivit lite varmare nu. Jag halvsprang hemåt. Det var ingen hemma. Så jag gick upp för trappan och in på mitt rum. Jag bäddade ner mig under täcket, satte på netflix och öppnade nutella burken. Jag grät lite när jag tänkte på James. Hur skulle jag kunna leva utan honom i mitt liv? Han ville inte ens ha mig.
Ja saknar honom.....
