Kapitel 2

60 1 0
                                    

Jag klarade faktist nian, jag gjorde det. Bara för jag var ett F i algebra i från att gå om är igen stor deal! Jag har hört att den här sommarlägret , mer som sommarskola är för folk som redan har bra betyg men vill ha bättre. Men det kostar 10.000 och dom väljer bara 60 16-åringar i hela Sverige . Men det har jag. Man får väll hoppas att det finns några folk som blev också tvingade.

>gumman.... Lova att göra som dom säger där< säger mamma och kollar bak på mig.

> jaja< inombords brinner det men jag försöker ta det lugnt på utsidan.

Tror hon att jag ska sätta stället på eld eller?

> jag har hört att det är en jätte bra plats att vara på . Man kan bada, dom har en egen sjö och brygga. Man kan också ..<

Jag avbryter hennes

Babbel

> mamma jag bryr mig inte<

Hon kollar på mig med en ledsen blick. Har sårat henne, eller vadå. Jag vill inte åka dit, dom tvingar mig. Men jag vill inte lämna dom en hel sommar veta att dom gjorde rätt val att skicka bort mig.

> förlåt. Jag är bara... Trött< säger jag , gnuggar ögonen och kollar ut genom fönstret

> det är lugnt< säger mamma och ler sedan vänder hon sig framåt.

> vad heter stället?< frågar jag

> viken< svarar mamma

>Vad jag har hört verkar det som att alla elever ska bo i 6 olika lador men det finns ett stort hus i mitten av dom som är klassrummen och matsalen<

Säger pappa.

Hur kom jag in på det här. Alla som går där kommer säkert vara töntar. Jag tar upp min mobil och mina hörlurar och låter musik spridas i mina öron. Sämsta sommaren någonsin! Jag vaknar till med ett ryck av bilens tut. Jag kollar runt mig. Fortfarande på vägen, jag pustar ut och drar ut hörlurarna som fortfarande spelar musik.

> oj förlåt . Bilen framför åkte i 40 när det stod 70. < säger pappa

>hur långt är det kvar?< frågar jag och gnuggar jag ögonen på riktigt den här gången.

> du sov länge. Om 10-15 min. I alla fall vad informations pappret säger< säger mamma och vrider och vänder på pappret hon har i sin hand . Jag får nästan ångest. Gud jag har inte märkt det fören nu att jag vill verkligen inte vara där. Om vi inte åkte så snabbt skulle jag hoppa bilen och springa hem.

Kärlek i bestämd formOù les histoires vivent. Découvrez maintenant