Bad habits ✔

våg

(Melanies POV)
Kjell-Erik gick ut och stängde dörren. Långsamt gick jag längre in så att jag stod någon meter från Martinus. Han kollade hoppfullt men ändå skamset in i mina ögon.
-Martinus jag kan inte leva utan dig i min närhet..
Han blev jätte glad och jag visste exakt vad han trodde och därför var min min inte alls lika glad. Han kramade glatt om mig och hårt.
-Tack tack tack jag lovar att inte svika dig igen
-Martinus jag var inte klar....Men det är för mycket att ta in för att fortsätta vara din flickvän... Bara din vän...
Man kunde nästan se klumpen som sattes i hans hals men han satte på ett leende ändå.
-Ehm..jo men aa visst
-Är det okej?
-jaja allt är bara bra men Ehm får jag vara lite själv?
-Visst.
Jag gick långsamt ut och sekunden jag var utanför smällde han igen dörren.
Jag lutade mig försiktigt med örat mot dörren för att lyssna vad som hände där inne. Snyftningar började höras inifrån.
En del i mig gick sönder när jag hörde han men detta är nog det bästa. Men jag kunde hindra mig själv för att låta några av mina egna tårar åka ner. Det gjorde lite ont att höra han gråta.
Marcus kom och såg mig stå där. Han log ett litet snett leende och kramade om mig sedan. Några mer tårar åkte ner för mina röda kinder.
-Hörru gråt inte, ok? Han förtjänar inte dem tårarna
-Sa du nyss så om din egna bror?
-Tyvärr, ja...
-Tack men det gör ont att höra han gråta där inne. Bara för att det inte finns "vi" längre betyder det inte att mina känslor är borta.
-Jag vet Melanie...Men om du vill kan du vara med oss idag? Så kanske du tänker på något annat
-Oss? Va?
-Asså mamma,pappa,Emma och jag
-Vad ska ni göra?
-Vi ska mys kväll typ
-Mm vi får se
-Okej, klarar du dig själv en stund? Jag ska till en vän
-Ja såklart
-Säkert? För jag stannar annars
-Nej jag klarar mig, stanna inte bara för mig
-Okej, gör inget dumt nu
-Nejdå
-Hejdå
Sa han och pussa mig löst på pannan innan han gick ner.
Sedan med mina kryckor gick jag så smidigt jag kunde ner för att leta efter något i min jackficka. När jag hittat de så gick jag ut på baksidan där inga fönster kunde se mig. Jag öppna paketet, tog en pinne och tände den. Någon sekund senare var den inne i min mun.
Och lättnaden spreds som en våg genom min kropp.