lämna dig

kapitel 3

jag hörde hur toalett dörren öppnades och Ralph smög ut och la sig brevid mig på sängen. "Jag är så ledsen älskling, jag vet inte vad som flög mig" sa han med låg röst samtidigt som smekte min kind. "Kan du förlåta mig gumman, det ska aldrig hända igen" sa han med en oskyldig min i ansiktet "Mm" svarade jag. Han pussade bort en tår från min kind och tog min hand och sa att det var dags för frukost. Jag tog på mig en enkel klänning över min bikini och följde med ner till frukosten.

dagen flöt på jag förlät honom fortfarande inte helt. Allt kändes plötsligt så jobbigt. Hade jag gift mig med en man som slog mig? Det var inte såhär jag hade föreställt mig min smekmånad. Jag trodde att jag skulle vara lyckligare. Gick det hela för fort och hade jag gift mig med fel man? Vad säger jag, jag älskar ju Ralph!

klockan var sju på kvällen och jag hoppade in i duschen  för att börja göra mig iordning för kvällen. Jag tvättade mitt hår och rakade stora partier av kroppen. Sedan fönade jag mitt hår och gjorde några lösa lockar med hjälp av en locktång. sedan sminkade jag mig lätt med mascara, läppstift och lite rouge. Jag plockade fram en grön långklänning med bruna sandaler, då Ralph kom smygandes in i rummet och kysste min bara rygg och fortsatte upp mot halsen och ner på brösten, jag ryste och vände mig mot honom och kollade in i hans ögon och vi möttes i kyss. Jag avbröt kyssen och gick tyst tillbaka in till badrummet och bättrade på lite läppstift. Jag kände hans förvånande blick bränna i min rygg men jag ignorerade den. Han var inte van vid att jag var den som tog kommandot.

Ralph tog min hand och vi tog hissen ner från hotellet. Vi var ensamma i hissen.

"Du är så söt när du har platta skor, du blir så kort då jämnfört med mig" viskade ralph mot mitt öra. Det var verkligen sant jag var tvungen att stå på tå när jag skulle kyssa honom. Det såg säkert jätteroligt ut från andra människors håll. "Det är inte jag som är kort, det är du som är lång" viskade jag tillbaka.

Vi gick till en fin restaurang som låg längs med havet. Vi fick ett bord, men Ralph upptäckte att vi hade fått sällskap vid bordet brevid av "Christian" och hans kompis.  Jag blängde på Ralph och bad till gud att han inte skulle en stor grej av det. Men Ralph kunde inte hålla sig och gick med raska steg fram till bordet "att du inte kan lämna mig och min fru ifred" väste han. "sorry, men vi satt faktiskt här först" väste Christian tillbaka. Ralph kallade på en servitör och bad om ett nytt bord en bit bort härifrån. Ralph tog mig i handen och jag följde motvilligt med och sa surt "var det  verkligen nödvändigt"  Ralph blängde på mig och viskade "att du aldrig kan låta mig sköta det här, jag vet bäst för dig"

servitören visade oss ett nytt bord och Ralph drog ut stolen för mig och jag satte mig ner. Helt plötsligt var Ralph på jättebra humör och beställde in en flaska med dyrt vin. servitören tog våra beställningar och kvällen flöt på. Ralph drack upp en hel del av vinet själv och helt plötsligt var flaskan tom.

Han var full och jag fick nästan bära honom tillbaka till hotellrummet.

Men Ralph var inte trött och försökte krama mig bakifrån samtidigt som han slöddrade och sjöng. Han försökte dra ner mig i sängen. Ralph var väldigt stark och lyckades ofta när han ville nåt. Han försökte hålla fast mig runt handlederna. Jag sa åt honom att sluta gång på gång men han bara skrattade och upprepade det jag sa. "snälla Ralph sluta,  du skrämmer mig" kved jag