va i helvete Ralph, är vi fast här mitt ute på havet, har du ingen aning om var vi är? Ralph tittade sig omkring och ignorerade frågan. Rädslan kröp inom mig, jag satte mig ner i båten med händerna framför ansiktet och började gråta. Jag var en känslomässig person och grät ofta, men det var få gånger jag grät framför någon annan.
Ralph satte sig ner i båten brevid mig och höll om mig. Jag gav honom en lång kram, tills jag tryckte bort honom, "varför kollade du inte hur mycket bensin som fanns i tanken, när vi hyrde båten från början? sa jag irriterad "det gjorde jag, men det verkar som att besinen tog slut mycket snabbare än planerat" jag orkade inte diskutera detta längre, jag är inte den bråkiga typen, jag brukar snarare vara tyst och tänka förbannade tankar om personen och ignorera dens existens. Jag flyttade mig en bit ifrån Ralph och stirrade tomt ut i luften. "men snälla Elise, du kan inte beskylla mig för det här, det var ju en olycka" jag ignerade honom och tittade åt ett annat håll. Han tog tag i mitt ansikte och tittade mig i ögonen "Elise du vet hur mycket jag hatar när du behandlar mig som luft, du skulle bara våga göra så här mot mig. "vadå våga, göra så här mot dig? igårkväll drack du alldeles för mycket alkohol, du slog mig och försökte ha sex mot min vilja och du tycker att jag är hård mot dig!? "Elise jag är så ledsen, du vet att jag älskar dig mer än allt i världen, jag tycker bara om att ha dig för mig själv" jag stirrade tomt framför mig och viskade "det var inte ett svar på min fråga"
det hade gått tjugo minuter och vi satt hopplöst fast i den jävla motorbåten. Vi hade inte sagt något till varandra på tio minuter. Jag visste att tystnaden dödade honom och jag visste att han snart inte skulle kunna hålla sig länge till. Mycket riktigt så började Ralph flytta sig närmare mig och bad efter min närhet. Jag puttade undan honom och det uppskattades inte... Han tog ett hårt tag om min hand och drog sig närmare mig ytterligare en gång. Jag orkade inte bry mig.
Ralph satt med mobilen för att försöka ringa ett räddnings nummer som skulle kunna få oss härifrån. Problemet var att det fanns väldigt lite mottagning här ute och mobilen ville inte riktigt sammarbeta, klockan började bli mycket och båda var hungriga. Tillslut lyckades Ralph komma fram till en hjälplinje, "Hello we are stuck in the sea some were in the middle of nowhere and we need help now! hörde jag Ralph säga när han pratade i telefonen, jag hörde hur han försökte förklara var vi var någonstanns och jag satt tyst och tänkte på hur gärna jag tillbaka till hotellet.
Ralph stoppade ner mpbilen i fickan och sa att de skulle komma så fort de kunde, men vi kunde minst räkna med att det skulle ta en timme.
Ralph tyckte att vi skulle göra det bästa av situationen och han började ta på mig, jag blev förbannad och drog mig undan, han fortsatte och jag ställde mig upp i båten och gick fram mot stegen ner till havet. "Elise vad håller du på med" sa Ralph nervöst, "jag simmar hellre än att stanna i samma båt tillsammans med dig" besvarade jag honom surt, jag tog tag i stegen och början gå ner för stegen. "amen sluta nu Elise, det här är jävligt omoget" jag svarade inte. "Elise lägg av det kan finnas hajar" jag tog sitta klivet och nu var jag nere i vattnet. Ralph hade ställt sig upp i båten och såg riktigt förbannad ut han ställde sig upp på kanten och hoppade ner i vattnet och drog upp mig, jag försökte kämpa mig ur hans grepp, men det var omöjligt, han hade slängt mig över axeln och han var på väg upp på stegen, då jag ser en annorlunda fisk komma simmandes mot Ralphs ben. "Ralph skynda dig" skrek jag till
"gumman jag, gör så gott jag kan du är inte lätt som en fjäder", Sa Ralph lite irriterad "men för helvete det är en haj vid ditt ben!"
YOU ARE READING
lämna dig
Romantizmkärleken är blind. Elise är gift men den äldre Ralph Bäck. De älskade verkligen varann. Ralph är charmig och har pengar. Men han var även avundsjuk. Tillslut går det så långt att Elise inte får träffa sina kompisar. Ralph brusar upp för småsaker...