Här kommer en snabb liten saga eller vad jag nu ska säga
________________________
*Lyssna på Human -Christina Perry för bättre känsla*
*Emelies perspektiv*
Jag satt på tunnelbanan. Jag hade varit hos Omar. Allt var perfekt men på något sätt gick allt snett och nu sitter jag här. rinnande mascara och tårar a bara rinner. Jag skulle åka hem. Jag gick av och var påväg hem.
Lyssnade på musik. Det var det ända just nu som fick mig lung. Eller ja en varm kram från Omar hade varit perfekt nu. Men nej han är ute från mitt liv. Han lämnade mig. Vad ska jag göra.
Jag vill bara lägga mig på vägen och dö. Men jag får leva med det här. Saker händer men detta var detta var ingen sak som händer. Han var hela mitt liv. Han var mitt allt.
Jag gick in genom dörren och mamma kommer och hälsar på mig.
-Hej gumman gick allt bra. Hur mår Omar? Frågade hon.
Omar. Fan var hon tvungen att säga han namn. Jag sprang upp på rummet och tårarna slutade aldrig rinna.
-Emelie! Ropar mamma och knackar på dörren.
-Låt mig va! Skrek jag. Jag ville försvinna. Jag ville dö.
Jag gick ut från rummet och kollade på mamma och kramade henne och sem sprang jag ut.
Jag sprang till tunnelbanan.
Tåget kom och jag var beredd på att hoppa. Här skulle mitt liv ta slut. Jag räkna de sakna ner till 10
1
2
3
4
5
6
7
Jag räknade högt för mig själv och sa mitt ut i ingenstans
-Jag älskar dig Omar. Viskade jag med sprucken röst och med gråten i halsen.
8
9
10
Precis när jag skulle hoppa kom någon och drog i min arm. Jag hoppades på att det skulle vara Omar men det var det inte.
-EMELIE. VAD GÖR DU ÄR DU HELT DUM I HUVET. Skrek min bästavän Kristina
-Jag vill dö. Sa jag tyst
-va? Sa hon lugnt
-JAG VILL DÖ! HÖR DU DET. OMAR GJORDE SLUT MED MIG IDAG! VAD HAR JAG OCH LEVA FÖR? Skrek jag
Och sprang sen hem och slängde mig på sängen och somnade snabbt.
~nästa dag~
Jag vaknade. Jag var fortfarande förkrossad. Jag skulle iallafall ut på stan idag och se om jag skulle må bättre.
~efter stan~
Jag hade handlat lite och jag var påväg hem. När jag kommer hem lommar jag dörren och ropar. Ingen var hemma.
Jag lämnar kassarna på rummet och kollar upp och ser Omar.
Han står där med en stor hög med blommor och choklad.
Han vet att jag älskar choklad.
Jag började gråta och sprang fram och kramade honom.
-Emelie. Jag slutade aldrig älska dig. sa han
Jag kramade honom hårdare och ville inte släppa taget.
Utan att märka det så hade började han kyssa mig. Vår läppar masserade varandra mjukt. Han lutade sin pannan mot min.
-Aldrig. Viskade han
-Jag äskar dig. Sa jag
Han kramade mig hårt.
-Förlåter du mig? Frågade han
-Du är mitt allt vad ska jag göra utan dig. Sa jag och pussade honom.
________________________
Fick idéen när jag lyssnade på den låt så. Sorry om jag tog mitt namn men jag brukar inte se mitt namn i så många historier eller vad man nu ska säga. Jag är iallafall hemma nu. Ska skriva del 2 av festen puss 💕😘
