*Omars Perspektiv*
Jag vaknade av att Emelies mobil ringde. Hon gick och svarade. Jag somnade om. Efter ett tag hörde att hon lät arg. Inte lite arg utan jätte arg. Hon skrek
-JA MEN VAD FAN MENAR NI MED ATT JAG SKA TA DET LUNGT. NI HAR JU FÖR FAN LJUGT FÖR MIG HELA MITT LIV. ASSÅ FATTAR NI HUR FEGA NI ÄR SOM VUXNA ATT SÄGA DETTA GENOM TELEFONEN? JAG KOMMER PRATA MED ER NÄR JAG ÄR HEMMA. FATTAR NI HUR DÅLIGA NI ÄR? Så jävla lågt. Sa Hon och la på. Jag hörde henne springa upp för trappan och kom in i rummet och var helt förstörd.
Jag klappade på sängen för att visa att hon skulle lägga dig bredvid mig. Hon kom och la sig jag kramade henne.
-Kan vi bara ligga här och i tystnad och kramas? Frågade hon
-Såklart vi kan. Sa jag
Jag skrev till Oscar att vi skulle äta frukost senare och om dom lämnade kunde han bara lämna extra nyckeln här han svarade okej.
-Omar? Sa hon
-Ja. Svarade jag
-Kan du vara hos mig när jag pratar med Malin och Peter? Frågade hon
-Ja det kan jag men är det är väll dina föräldrar? Frågade jag.
-Inte längre. Sa hon och det vart tyst jag kramade henne hårdare.
Senare på kvällen gick vi hem till mig.
*Nästa dag Emelies perspektiv*
Jag vakande av att solen lyste ute. Omar hade gått upp och fixat frukost.
Jag gick ner och det luktade våfflor.
-Godmorgon. Sa jag
-Godmorgon. Svarade han.
-Ska jag hjälpa till? Frågade jag
-Eh...ja du kan duka fram och sen fixa lite grädde. Svarade han
Jag dukade fram och fixade grädden och tog fram några bär.
-Åh vad gott. Sa jag och nästan dreglade över allt.
Jag såg hur han började le. Han hade världens vackraste leende.
-Så det är klart. Sa han
Vi satte oss vi bordet och började prata.
-Omar. Jag måste hem och prata med mina ex föräldrar eller vad man ska säga eller gamla föräldrar. Och jag vill att du ska vara med mig. Så ville du följa med? Frågade jag
-Ja. Allt för din skull. Svarade han
-Bra, ska vi gå klockan 2? Sa jag
-Det blir jätte bra. Sa han
*****
Nu var vi påväg hem till mig och det var tyst nästan hela vägen tills vi kom till min dörr.
-Är du redo? Frågade han
-Jag är lite rädd. Sa jag
Han tog tag i min hand och vi gick in
-Jag är hemma. Sa jag.
-Vi är vid bordet. Svarade Malin
Vi gick och satt oss mitt emot varandra.
-Det här är Omar. Sa jag
-Hej. Sa han.
-Hej. Svarade dom.
-Så..säg något då! Sa jag irriterat.
-Jo...
