Det var ju bara han...

SLUTA!

Jag sätter mig på bänken utanför klassrummet, Adrian kommer fram till mig. "Hej" "mm" viskar jag medan jag stirrar ned i min mobil, "hallå, Stella?" "ah ja förlåt" han kollar på mig med en hård blick. "jag har kvarsittning idag" "till?" "ehm klockan 17" jag kollar på honom "men vi skulle ju" "mm" suckar han "jag vet" jag kollar ned i mobilen igen. Han går iväg till kvarsittningen. Det är så kallt ute så att man knappt ser något ut genom fönstret det är helt immigt. Isa kommer fram till mig "så vart är Adrian?" jag suckar "Måste allt handla om Adrian?" hon kollar på mig "men jag undrar bara..." "men ALLT handlar om alla andra, dig, Hans och Adrian! Jag då?" hon blir helt stel "men det var ju inte direkt meningen!" "skämtar du eller?" hon skakar på huvudet. "så klart du inte gör!" hon kollar på mig med en kall blick "okej då" och sen så går hon. Jag hör henne muttra "allt handlar bara om dig blah blah blah!" 

Jag sätter mig längst fram på min plats i klassrummet bredvid Isa, "ehm Anna?" "mm Isa" "får jag sitta vid fönstret?" Anna vänder sig hastigt om. "ehm ja det är väl okej" han flinar mot mig. Adrian kommer springandes mot mig, "ska vi till taket imorgon?" jag och Isa brukade alltid hänga där "visst"

Jag sätter mig på bussen till älvdalen. Det är en sunkig gammal buss men håliga gardiner för fönsterna, på golvet är det kladdigt av alla snö som smällt och det luktar alltid lite unket. Jag kliver av bussen snabbt, det känns som världens befrielse efter att komma ut från den unkna bussen. Jag springer till taket och där sitter han, jag springer upp på taket. Han stoppar snabbt ned något i sin ficka. "hej älskling!" jag ler. Han har lagt fram en filt och massa frukt. Jag ler. Jag sätter mig på filten, han börjar smeka mig på ryggen som om jag är en katt, han sitter och fingrar med mitt bh band, "vad gör du?" frågar jag misstänksamt "inget" han doppar en jordgubbe i chokladen som han smält över ett litet värmeljus. Adrian vänder sig om mot mig "vad hände med dig och Isa?" jag kollar ned i marken "inget jag blev bara lite irriterad." Adrian duckar "ja jag har alltid tyckt att hon är lite weird så att säga" jag kollar upp "va?!" han sväljer "nej asså inte så men" "vänta du är min pojkvän du ska stötta mig..." "å nej förlåt menade fel person!" "aa sure..." 

Han tar fram en kaka, "förlåt?" jag ler. Han tar upp något ur fickan han sätter sig bakom mig, "vad ska du göra?" han suckar "jag ska bara ge dig massage" jag vänder mig hastigt om, han hoppar till. Jag kollar på hans hand, en kniv. "VAD I HELVETE GÖR DU??" han kollar på mig "jag skulle bara skära av ett av dina band på tröjan!" jag kollar på honom med en skum blick "varför?" han rycker på axlarna. "jag ska nog gå nu" han mumlar något typ som fan "men vi skulle ju..." "jag måste hem"