Vi går ut någonstans samma kväll.
Jag och Agnes och några fler.
Du är också ute.
Men inte med mig.
Utan med dina vänner och nån tjej.
"De kanske bara är vänner?"
Försöker Agnes.
Men bara vänner tittar inte på varandra sådär.
Du tittar på henne som du såg på mig förut.
Och hon ser på dig som jag ser på dig.
Hon är vacker.
Det är hon verkligen.
Hennes skratt är fint.
Hennes ögon är fina.
Allt på henne är fint.
När ni kysser varandra senare på kvällen går mitt hjärta sönder igen.
Hur många gånger kan hjärtat gå sönder innan det är helt krossat och inte går att laga längre?
Kanske såhär många.
Kanske fler.
Jag vet inte.
Jag vill nog inte veta heller.
