Var Dig Själv! (The Fooo)

Kapitel 16

- Du skojar va? Frågar Felix som håller min hand liiiite för hårt.

-Såklart inte, killar ni ska till U.S.A! Säger Daff.

- Och Mira fråga hänga med? Frågar Kat.

- Ja såklart, om hon vill förstås, jag har en biljett till henne med! Säger Daff glatt.

- Tack o lov! Vill ju inte vara ensam tjej... Säger Kat och pustar ut. Killarna ler som aldrig förr. Alla är glada och lyckliga! Utan jag.

Alla kollar konstigt på mig.

- Vi ska flyga va? Frågar jag men kommer på hur konstigt de låter efter.

- Ja såklart, annat vet jag inte hur vi kommer dit? Jag känner att en tår rinner sakta men säkert ner för min kind.

-Eh... Förlåt! Säger jag och joggar till toaletten. När jag väll kommer in och har låst så kommer alla tårar och alla minnen tillbaka.

**flashbak**

Jag var 10 och det var min födelsedag. Min morbror har vart i Grekland och skulle när som helst komma från flygplatsen. Jag sitter på mitt rum och väntar då mamma kommer in rusandes. Med röd gråtna ögon.

- Mira?! Joakim ( min morbror) har stöttat med planet och dött. Jag blir helt stum och börjar gråta floder. Mamma och jag lägger oss i sängen och hon gråter med. Där ligger vi flera timmar.

**flashbak slut**

Jag sitter och gråter tills det knackar på dörren.

- Gumman? Felix röst hörs.

-Ska jag eller Kat komma in? Frågar han sen. Jag svara inte utan låser bara upp. Dom fattar och sen kommer Felix in. Jag tittar bort för jag ser säkert inte så frisk ut. Han tar min hand och går ut ur rummet. Han fortsätter till ett rum. Där inne står det en soffa och ett bord. En tv på väggen och lite tavlor. Han sätter sig i soffa och klappar på sitt knä. Jag sätter mig och några tårar rinner ner för mina kinder.

- Vill du prata om det? Frågar han mjukt. Jag berättar allt och Felix bara lyssnar. När jag är klar har jag slutat gråta. Vi går till dom andra och Felix gör en prata-inte-om-det blick till dom. Dom nickar och vi sätter oss. Det blir en stel stämning i rummet tills Daff frågar.

- Eh.. Så vill du hänga med Mira? Jag kollar på Felix.

- Felix? Kan vi prata? Frågar jag lugnt.

- Visst! Vi går in i rummet mitt i mot.

- Felix jag vet inte om jag vågar... Säger jag

- Inte vågar vad? Frågar han sen.

- Jag vågar inte flyga och sen är jag lite orolig för den! Säger jag och håller mig på magen.

- Du klara dig! Jag lovar! Felix kysser mig i pannan och vi går ut ur rummet. När vi öppnar ramlar alla. Dom har lyssnat...

- Vad är den? Är det en nalle? För jag har oxå en nalle jag ska ta med mig!! Säger Omar snabbt. Jag ger Felix en ska-jag-berätta blick? Han nickar.

- Eh.. Jag.. Är med barn... Säger jag snabbt. Alla står och blickar mellan mig och Felix. Jag tänker att jag måste gå hem så jag drar en liten lögn.

- Jag måste gå hem, mamma behöver hjälp med en sak... Jag börjar gå mot dörren. Men Daff ropar nått.

- Mira? Ska du med till U.S.A? Ropar han.

- Jag ska bara kolla med mamma. Mumlar jag tyst men hörbart. Jag tar bakvägen ut så jag slipper alla frågor från Foooers.