Nadia
08:56
13 januari 2018
"Det kommer gå bra" sa mamma mjukt och tog tag i mina kalla hand samtidigt som tårarna rann ner av all ångest. Jag skulle till BUP idag för första gången och jag va ganska blyg och det gjorde ju liksom allt jobbigare speciellt att snacka med en främling om hur man mådde. Mamma svängde in på en parkering och vi gick ur den svarta Volvon och mot byggnaden precis bredvid, våning 6 dörrarna öppnades till hissen och vi möttes av en dörr där det stod BUP med stora bokstäver. Paniken i mig växte för varje steg jag tog och blicken låg fast på marken, "vi ska träffa Katrin klockan 09:20" sa mamma och vi gick in i vänt rummet och där satt du lutad mot stolen och höll på med dina händer som verkade va väldigt intressanta. Du va så vacker även fast man såg i dina ögon att du skrek efter hjälp och detsamma gjorde mina, ärren låg överallt på din arma och på mina också vi hade nog samma problem och när våra ögon möttes log vi snett mot varandra och jag och mamma sattes oss på soffan bredvid dig.
YOU ARE READING
Heart like yours ever love a heart like mine. -Marcus Gunnarsen
FanfictionDu satt där på stolen väntades på att din psykolog skulle komma, du va så vacker även fast man såg i dina ögon att du skrek efter hjälp.