Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Nadia 10:10 13 januari 2018 Med snabba steg gick jag ut ur rummet och in i väntrummet, mina isblåa ögon va nu röda av allt gråtande och min mamma kom springandes efter, du satt kvar där på samma plats och du grät du också med din mamma som smekte din arm. Våra ögon möttes igen fast nu vart det inga leende utan ögonen glänste bara mer och mer o utan att blinka stod nu båda våra mammor och va fullt uppe i nån konversation som fick mig att sucka och sätta mig bredvid dig. Du såg så lugn ut medans jag såg så panikslagen ut men du kanske va van med det här och det va inte jag "nadia vi ska gå nu" sa min mamma och jag reste mig upp och vände mig mot dig "hejdå" sa vi i mun och ett generat skratt flög ur oss, dina ögon fick mig att glömma va smärta och ångest va dem fick mig bara att se lycka och glädje men det försvann ganska snabbt då jag va tvungen att lämna dig.
